KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 28 april 2025

Lagar: 23 och 24 §§ köplagen, CISG Art. 46, 3 kap. 2 och 4 §§, 5 kap. 1, 4–7 §§, 7 kap. 5 § konsumentköplagen, 20 och 28 §§ konsumenttjänstlagen, 32 § kommissionslagen, 7 kap. 2 § bostadsrättslagen

Rättsfall: NJA 1941 s. 705, NJA 1985 s. 397 II; NJA 2002 s. 630 ”Restaurang Pelé”; NJA 2003 s. 630, NJA 2004 s. 804, NJA 2009 N 3 ”Årskortet”; NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget”; NJA 2017 s. 203 ”Kravmjölken”; NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören”, HD:s dom 2025-04-25 ”Bostadsrätten i Saltsjö-Boo”

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 11.5 och 11.6; J. Hellner & R. Hager & A.H. Persson, Speciell avtalsrätt II. 2 häftet, 2024, kap. 25; J. Herre, Något om reklamationsplikt vid köp av varor och tjänster, i festskrift till Lennander, 2010, s 119 f.; J. Herre, Svensk förmögenhetsrätt, SvJT 2005 s. 549, kap. 4.4; J. Kleineman, Reklamationsplikt vid rådgivaransvar, i festskrift till Håstad, 2010, s. 333; S. Lindskog, Aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 265, på s. 284; C. Ramberg, Reklamation mot advokater och revisorer, SvJT 2010 s. 142; P. Samuelsson, Entreprenadavtal, 2011, kap. 8

Internationella instrument: UNIDROIT Principles 7.2.1–7.2.5, PECL 9:101-103, DCFR III.-3:303, Restatement of Nordic Contract Law §§ 8-6 och 8-8(1)

12.2(1) Huvudregeln om rätt till fullgörelse

En part kan ibland framtvinga en avtalsförpliktelse om motparten inte frivilligt medverkar till att fullgöra sitt avtalsåtagande. Det innebär att parten tvingas utföra den avtalade prestationen (eng. specific performance). Fullgörelse kan avse både betalningsprestation och naturaprestation.

Det är omdiskuterat i vad mån en avtalspart kan välja att begå avtalsbrott och utge skadestånd (eller avtalat vite) i stället för att fullgöra avtalet avtalsenligt när frågan inte är uttryckligen behandlad i lag. Sannolikt gäller en oskriven allmän avtalsrättslig regel om rätt till fullgörelse, men rättsläget är osäkert.

Enligt köplagarna och konsumenttjänstlagen gäller rätt till fullgörelse (23 och 24 §§ köplagen, CISG Art. 46, 3 kap. 2 och 4 §§, 5 kap. 1, 4–7 §§, 7 kap. 5 § konsumentköplagen, 20 och 28 §§ konsumenttjänstlagen). Enligt 7 kap. 3 § konsumentköplagen har säljaren inte rätt att kräva fullgörelse när konsumenten avbeställt varan. Enligt 32 § kommissionslagen kommer motsatt regel indirekt till uttryck. En kommissionär eller kommittent som drabbas av att motparten säger upp avtalet i förtid kan inte kräva att avtalet fortsätter gälla, utan får nöja sig med skadestånd.

Försäkringstagaren har rätt att kräva fullgörelse när försäkringsbolaget sagt upp försäkringen utan fog. Enligt 7 kap. 7 § försäkringsavtalslagen sker det på ett ganska krångligt sätt (och med märklig terminologi) genom att försäkringstagaren inom sex månader ska väcka talan om att ogiltigförklara uppsägningen.

I PECL 9:102 och UNIDROIT Principles Art. 7.2.3, DCFR III.-3:302 och Restatement of Nordic Contract Law § 8-8(1) finns en allmän rätt att kräva avhjälpande, vilket är en form av fullgörelse.

J. Hellner m.fl., anser att det föreligger rätt till fullgörelse vid köp av fast egendom, vid hyra av lös egendom och för tjänsteprestationer, se Speciell avtalsrätt 2 häftet, 2024, kap. 25.2.2 och kap. 25.2.3.

Se J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 11.5 och 11.6. 249; J. Hellner & R. Hager & A. H. Persson, 2 häftet, 2024, kap. 25.2.3–25.2.4; P. Hultgren, Fel i tjänst, 2019, kap. 10.3; S. Lindskog, Aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 265, på s. 284. För dansk rätt, se M.B. Andersen & J. Lookofsky, Lærebog i obligationsret I, 2015, kap. 5.2 och 7.2.b. För norsk rätt, se V. Hagstrøm, Obligationsrett, 2011, kap. 15 och 16.2.

Entreprenadavtal

HD har klarlagt rättsläget för entreprenadavtal. Där finns rätt till fullgörelse, vilket innebär att entreprenören är skyldighet att avhjälpa fel. HD uttalade i NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget”:

Liksom i fråga om köp har en entreprenör enligt dispositiv rätt både skyldighet och rätt att avhjälpa fel och brister i entreprenaden.

Se t.ex. P. Samuelsson, Entreprenadavtal, 2011, s. 229 ff.,

Tjänster på djur och människor

HD förefaller anse att det är en allmän princip att tjänstetillhandahållare har skyldighet att avhjälpa fel på egen bekostnad, se ett vagt uttalande obiter dictum i NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören”:

Beträffande tjänster generellt, och då särskilt arbete på fast egendom eller lös sak, har sedan lång tid ansetts gälla att uppdragstagaren har en skyldighet att på egen bekostnad avhjälpa fel i prestationen (se t.ex. Bertil Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 2 uppl. 1976, s. 120 och 142 samt SOU 1979:36 s. 300 med vidare hänvisningar och prop. 1984/85:110 s. 60).

EXEMPEL: En veterinär gipsar en hund som brutit benet men benet läker fel. Hundägaren kan sannolikt kräva att veterinären avhjälper felet genom att operera hunden och gipsa om benet.

Immateriella tjänster (rådgivning)

Det är osäkert vad som gäller om rätt till fullgörelse beträffande konsultavtal (se J. Ramberg § C. Ramberg. Allmän avtalsrätt, 2022, s. 271). J. Hellner m.fl. Speciell avtalsrätt 2 häftet, 2024, kap. 25.5.3 uttalar: ” Den som mottagit en felaktig immateriell tjänst lär inte vara skyldig att låta den som ursprungligen utfört tjänsten avhjälpa felet. Detta kan jämföras med att den som ingått avtal om utförande av tjänst inte kan kräva att få utföra den”.

Undantaget för personliga prestationer

Vid vissa typer av förpliktelser, t.ex. personliga arbetsprestationer (att måla ett porträtt, spela en konsert eller skriva en bok i allmän avtalsrätt), kan fullgörelse inte framdrivas med tvång eftersom det skulle inkräkta på den personliga friheten. Se PECL 9:102(2)(c), UNIDROIT Principles 7.2.2 (d), DCFR III.-3:302(3)(c). I prop. 2008/09:88 s. 66 anges att fullgörelse inte är möjlig beträffande sysslomannauppdrag. Kommentaren till UNIDROIT Principles 7.2.2(d), s. 246, framhåller att det ska vara fråga om en exclusively personal characteroch att undantaget inte omfattar fullgörelse av juridiska personer, advokater, kirurger eller ingenjörer eftersom sådana tjänster kan utföras av andra personer med motsvarande utbildning och erfarenhet. Ett åtagande är exclusively personal om det inte går att delegera till någon annan och kräver individuella förmågor av konstnärlig eller vetenskaplig natur eller förutsätter en konfidentiell och personlig relation med motparten.

Enligt 32 § kommissionslagen medför en obefogad hävning att avtalet upphör automatiskt. En kommissionär som utsatts för en obefogad hävning har alltså inte rätt att kräva fullgörelse och kan med andra ord inte kräva att kommissionsavtalet fortsätter under resterande avtalstid. Denna bestämmelse är tillämplig också när den avtalsbrytande parten är en juridisk person och har alltså inte samband med att prestationen skulle vara personlig. Istället motiveras den av att fullgörelse inte är meningsfullt när avtalet går ut på att parterna ska samarbeta och är djupt oense.

Undantag för licensavtal

Enligt ett avgörande av EU-domstolen kan en licenstagare till varumärke inte framtvinga rätt till licensen utan får nöja sig med skadestånd om varumärkesinnehavaren säger upp avtalet i förtid (EU-domstolens dom den 19 september 2013 i mål C-661/11 [2013] ECR 0000 (Martin Y Paz Diffusion).

Se om domen E.M. Runesson, Licens till patent och företagshemligheter i avtals- och kontraktsrätten, 2014, s. 234 f., som anser att det saknas rätt till fullgörelse vid licensavtal (s. 83).

Undantag för varaktiga avtal som bygger på samarbete

Ytterligare en relevant faktor som talar mot en rätt att kräva fullgörelse kan vara att avtalet förutsätter lojalt och förtroendefullt samarbete mellan parterna. Avtalsbrott kan vara orsak till att förtroendet är brutet. Och tvärtom; bristande förtroende kan vara orsaken till avtalsbrott. I sådana avtalsförhållanden kan fullgörelse ibland vara utesluten, i linje med vad som följer av 32 § kommissionslagen. I så fall får den drabbade parten nöja sig med skadeståndspåföljden. Se J. Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt 2 häftet, 2024, kap. 25.2.4; S. Lindskog, Aktieägaravtal, SvJT 2011 s. 265 på s. 284.

Vad är oskäligt betungande?

Skyldigheten att prestera (fullgöra) i enlighet med avtalet faller bort om den skulle vara oskäligt betungande (t.ex. innebära oskäliga kostnader eller olägenheter). Ett krav på fullgörelse kan ibland vara uttryck för rättsmissbruk, t.ex. när den part som drabbats av avtalsbrott inte har någon reell nytta av fullgörelse. Se principen om rättsmissbruk, www.avtalslagen2020.se 1.3.7. När svårigheterna att fullgöra avtalet beror på ändrade förhållanden kan avtalet påverkas enligt de regler som framgår på www.avtalslagen2020.se 6.3 om oskäliga avtal.

Regler motsvarande den på www.avtalslagen2020.se 12.2 kommer till uttryck i 23 och 24 §§ köplagen, 12 och 26 §§ konsumentköplagen, 20 § konsumenttjänstlagen, UNIDROIT Principles 7.2.2, PECL 9:102(2) och DCFR III.-3:302.

För att bedöma vad som är oskäligt betungande ska man göra en intresseavvägning mellan parterna. Det är fråga om en samlad helhetsbedömning i vilken många faktorer ska sammanvägas (”värderingsjuridik”). Det är alltså inte fråga om logisk ”rekvisitjuridik”.”

Ibland är fullgörelse uteslutet på grund av att det är omöjligt, t.ex. med anledning av lagförbud (se www.avtalslagen2020.se 7 om avtal i strid mot legala förbud) eller med anledning av att det är faktiskt omöjligt (se www.avtalslagen2020.se 6.1 om omöjlighet).

Ibland är avhjälpande uteslutet som påföljd eftersom det är alltför kostsamt. Se NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 26 samt J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, s. 268 f. I en sådan kostnadsanalys är det relevant att bedöma om fullgörelsen är transaktionsekonomiskt effektiv. Eller med andra ord, om fullgörelse innebär att totala samhällsresurser slösas bort (an economic waste argument).

EXEMPEL: I en byggnadsentreprenad visar det sig att entreprenören inte dragit en ledning i enlighet med ritningarna. Det skulle vara mycket kostsamt att dra om ledningen i enlighet med ritningarna eftersom den är inbyggd i väggar och golv. Dessutom är det inte viktigt för funktionen om ledningen dras på det kontraktsenliga eller felaktiga viset. Därför har beställaren inte rätt att kräva avhjälpande och får istället göra gällande andra påföljder.

EXEMPEL: A har åtagit sig i avtal med B att förflytta en stor kran från Kiel till Stockholm sjövägen. På vägen dit sjunker kranen på 200 meters djup. Kostnaden för att bärga kranen skulle uppgå till fyrtio gånger kranens värde. I så fall skulle det vara orimligt att ge B rätt att kräva naturaluppfyllelse.

I NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” (p. 15) påpekade HD att entreprenören enligt ABT 94 inte är skyldig att avhjälpa fel som inte i väsentlig grad påverkar entreprenadens bestånd, utseende eller möjligheten att använda den på ändamålsenligt sätt. Det framgår emellertid inte av HD:s domskäl vad som gäller om detta när ABT 94 inte är tillämpligt. Se A. Ingvarsson & M. Utterström, Tolkning av entreprenadavtal, 2020, s. 127 ff., angående relevansen av HD:s tolkningspraxis för individuellt utformade villkor.

Även avtalsbrottets väsentlighet spelar roll. I NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 31 och p. 36-37 framkommer att bedömningen av om fullgörelse är oskäligt betungande (”proportionalitetsbedömningen”) är av ett annat slag vid entreprenader jämfört med köp. HD uttalade i NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 40 att entreprenörer enligt dispositiv rätt har en obegränsad skyldighet att avhjälpa väsentliga fel och att entreprenören då ska svara för alla de åtgärder som krävs för att entreprenaden ska bli avtalsenlig.

En relevant faktor är i vad mån den part som drabbats av avtalsbrottet kan tillgodoses genom prestation från någon annan. När avtalet avser standardprodukter kan den part som drabbas av avtalsbrottet enkelt få fullgörelse av någon annan och det kan vara en anledning till varför den drabbade avtalsparten får nöja sig med andra påföljder än fullgörelse. Men observera att det inte är ensamt tillräckligt att substitut till fullgörelse fullgörelse enkelt kan erhållas av någon annan eftersom det kan finnas legitima skäl för den drabbade parten att kräva fullgörelse av sin avtalspart. Se UNIDROIT Principles 7.2.2(c); J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, s. 269.

En part kan inte begära fullgörelse om det är omöjligt (t.ex. på grund av att den egendom som avtalet avser har gått förlorad) eller om det skulle strida mot lag eller goda seder (se www.avtalslagen2020.se 7). Rörande fullgörelse av avtal som strider mot konkurrensrätten, se sakkunnigutlåtanden i NJA 2004 s. 804, till vilka hovrätten hänvisar.

Fullgörelse genom avhjälpande

Avhjälpande (eng. cure) och omleverans (eng. replacement) är speciella former av fullgörelse. Det finns lagregler om avhjälpande i 34 § köplagen, CISG Art. 46(3), 26 § konsumentköplagen, 20 § konsumenttjänstlagen och 7 kap. 2 § bostadsrättslagen. För fastighetsköp finns ingen rätt att kräva avhjälpande (J. Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt 1 häftet, 2023, kap. 2.3.5.1 och kap. 2.3.5.3).

HD uttalade i NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 51 (se även pp. 41-45):

En entreprenörs avhjälpandeskyldighet får vidare enligt dispositiv rätt anses omfatta inte bara åtgärdandet av felet som sådant, utan också vid avtalstillfället påräkneliga arbeten för åtkomst av detta samt återställande efter åtgärdande. Det gäller även om arbeten för åtkomst och återställande avser åtgärder beträffande annat än själva entreprenaden, dvs. annat än entreprenörens egen prestation. Skyldigheten omfattar emellertid bara sådant som har ett direkt och nödvändigt samband med avhjälpandet av den del av entreprenaden som inte utförts kontraktsenligt.

I HD:s dom 2025-04-25 ”Bostadsrätten i Saltsjö-Boo” uttalade HD att rätten till avhjälpande i 7 kap. 2 § bostadsrättslagen är en oskriven regel:

I stora drag överensstämmer denna påföljdsreglering med vad som får anses vara allmänna kontraktsrättsliga principer.

Angående problemet att avhjälpande ibland kan medföra en förbättring och frågan om den part som gynnas av förbättringen kan bli ersättningsskyldig mot den avtalsbrytande (avhjälpande) parten (s.k. fördelsavdrag), se B. Sandvik, Nytt för gammalt-problemet – ett finskt perspektiv, JT 2022-23 s. 811. Vid prisavdrag ersätts endast värdeminskningen (värdebaserad metod) men vid avhjälpande är det kostnaden för avhjälpandet som ersätts (kostnadsbaserad metod). Se också NJA 2014 s. 3 (inget fördelsavdrag) och NJA 2016 s. 945 (inget fördelsavdrag).

Rörande den avtalsbrytande partens rätt att få avhjälpa avtalsbrott, se www.avtalslagen2020.se § 11.2.

Ersättning för avhjälpande på den avtalsbrytande partens bekostnad

Underlåtenhet att efterkomma en avhjälpandeskyldighet utgör avtalsbrott. Se NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget” där HD uttalade:

Underlåtenhet att efterkomma en avhjälpandeskyldighet utgör vidare ett kontraktsbrott. En påföljd är då att beställaren får avhjälpa felet på entreprenörens bekostnad.

Avhjälpandekostnader medför ofta likviditetsproblem. Av HD:s dom 2025-04-25 ”Bostadsrättsföreningen i Saltsjö-Boo” framgår att det är en oskriven allmän regel att den som har rätt till avhjälpande också har rätt till ersättning för försvarlig avhjälpandekostnad som parten senare kommer att ha för att avhjälpa fel:

Det kan konstateras att lagtexten i 7 kap. 2 § är avfattad så att den även ger utrymme för en tillämpning i enlighet med vad som kan ses som en mera allmän kontraktsrättslig princip, nämligen att en förfördelad kontraktspart inte bara har rätt till ersättning för avhjälpandekostnad som den parten har haft utan även för försvarlig kostnad som parten kommer att ha för att avhjälpa felet. […] Enligt denna princip behöver parten alltså inte, så länge motparten fått rimlig möjlighet att avhjälpa felet, först själv betala kostnaden för avhjälpandet utan kan kräva in ersättning och sedan använda denna för att låta avhjälpa felet. Den grundläggande tanken kan sägas gå ut på att parten måste ges en effektiv rätt att få till stånd fullgörelse av motpartens åtagande enligt avtalet.

HD påpekade att denna regel är annorlunda jämfört med vad som gäller i hyresrätten och motiverar avvikelsen bland annat med att bostadsrätten utgör ett överlåtbart förmögenhetsobjekt.

I NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 49 uttalade HD att beställarens ersättning för avhjälpandekostnader när entreprenören inte avhjälpt fel inte utgör skadestånd, utan är en form av ersättning som ska kategoriseras under fullgörelsepåföljden (avhjälpandepåföljden). Det medförde att entreprenadavtalets avtalsbestämmelse om begränsning av skadeståndets storlek inte begränsade beställarens rätt till ersättning för avhjälpandekostnader. Det är oklart om HD:s uttalande begränsar sig till vad som följer av ABT 96 eller om detsamma gäller enligt dispositiv rätt för alla avtalstyper.

I och med NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” är HD:s uttalande i NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget” att avhjälpandeersättningen utgör skadestånd överspelat.

Den part som avhjälper på den avtalsbrytande partens bekostnad ska vara lojal och begränsa kostnaderna (se www.avtalslagen2020.se 1.3.4 om lojalitetsprincipen). Rätten till ersättning för avhjälpningskostnader är därför begränsad till kostnader som är försvarliga och skäliga. HD uttalade i NJA 2018 s. 653 (De ingjutna rören):

När beställaren har rätt att själv avhjälpa felet krävs det för rätt till ersättning för avhjälpandekostnaderna att beställaren har handlat försvarligt och alltså skäligen begränsat avhjälpandekostnaderna.

HD (pp. 45) pekade vidare på att kostnader som beställaren skulle ha haft oavsett felet inte kan övervältras på entreprenören.

HD uttalade i NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 48 att skadebegränsningsskyldigheten är en allmän princip som omfattar ersättning för avhjälpningskostnad.

12.2(2) Meddelande om krav på fullgörelse

Rätten till fullgörelse kan falla bort om den part som drabbats av avtalsbrottet inte gör gällande anspråk på fullgörelse i tid. Rörande den allmänna reklamationsskyldigheten (utan att specificera vilken påföljd som görs gällande, s.k. neutral reklamation) se www.avtalslagen2020.se 11.4.

I NJA 2003 s. 630 uttalade HD i ett mål rörande entreprenad B2B med hänvisning till 23 § tredje stycket 3 köplagen att

en part som vill kräva naturaprestation [är] skyldig att göra det inom rimlig tid.

I NJA 2017 s. 203 ”Kravmjölken” uttalade HD:

Även när det gäller fullgörelse av ett avtalsåtagande finns det i vissa situationer en plikt att meddela motparten att ett anspråk görs gällande, t.ex. när en part vet att den andra parten inrättar sig på visst sätt i förlitan på en rättslig bedömning som är felaktig, när en part har gett motparten intrycket att han har eftergivit sin rätt eller när en part under mycket lång tid underlåtit att göra sin rätt gällande …

Se ett liknande uttalande av HD i NJA 2002 s. 630 (Restaurang Pelé) samt 28 § konsumenttjänstlagen.

Det är inte klarlagt i rättspraxis när reklamationsfristen för krav på fullgörelse börjar löpa. Enligt www.avtalslagen2020.se 12.2(2) börjar den löpa i och med att den part som drabbats av ett avtalsbrott blir medveten om avtalsbrottet (dvs. vid faktisk kännedom). Rättsläget är osäkert. Det är möjligt att denna bestämmelse inte motsvarar gällande svensk rätt rörande starttidpunkten för när krav på fullgörelse ska meddelas. I UNIDROIT Principles 7.2.2.(e), PECL 9:102(3) och Restatement of Nordic Contract Law § 8-5(2) börjar reklamationsfristen beträffande krav på fullgörelse (dvs. inte rörande andra påföljder) löpa redan när den part som drabbats av avtalsbrottet borde ha insett att avtalsbrott förelåg. I DCFR III.-3:302(3)(4) anges att starttidpunkten börjar när den part som drabbats av avtalsbrottet "could reasonably be expected to have become, aware of the non-performance". Se även UNIDROIT Principles Art. 7.2.2(e).

Det är inte klarlagt i rättspraxis hur lång reklamationsfristen beträffande krav på fullgörelse är. Det är därför svårt att ge riktlinjer för vad som utgör oskäligt länge. En relevant faktor är i hur hög grad den part som drabbats av avtalsbrottet kan spekulera i prisförändringar utan egen risk genom att avvakta mellan att välja mellan att häva respektive kräva fullgörelse. Ju större denna spekulationsmöjlighet är, desto kortare reklamationsfrist. Det innebär att reklamationsfristen är kortare när avtalsobjektet är utsatt för snabba prisvariationer. En annan relevant faktor är i vad mån den avtalsbrytande parten drabbats ekonomiskt av att kravet på fullgörelse framställts sent.

Det kan förekomma att den part som vill kräva fullgörelse reklamerar onödigt sent, men inte så sent att parten går miste om rätten till fullgörelse. I så fall kan parten ha försummat den allmänna skyldigheten att begränsa den avtalsbrytande partens skada (se www.avtalslagen2020.se 12.5.2(5)) och därför behöva kompensera den avtalsbrytande parten. Detta framkommer uttryckligen av DCFR III.-3:302(5).

För sen reklamation rörande anspråk på fullgörelse innebär inte med automatik att rätten till andra påföljder går förlorad.

12.2(3) Förhållandet till övriga påföljder

Även om fullgörelsepåföljden är utesluten, kan den drabbade parten ändå ha rätt till prisavdrag. I NJA 2018 s. 653 ”De ingjutna rören” p. 29 uttalade HD:

När beställaren har avhjälpt ett fel fastän förhållandena är sådana som avses i kap. 7 § 26 första stycket ABT 94 föreligger det således inte någon rätt till ersättning för avhjälpandekostnaderna (men väl rätt till avdrag på entreprenadsumman).

och:

Av proportionalitetsskäl bör det således kunna tänkas att beställaren får nöja sig med avdrag på entreprenadsumman i stället för en rätt att få felet avhjälpt.

Även om fullgörelse är utesluten, kan den drabbade parten ha rätt till skadestånd. Se www.avtalslagen2020.se 12.5 samt UNIDROIT Principles 7.2.5, PECL 9:103 och DCFR III.-303:2(5).

När en part som drabbats av avtalsbrott krävt fullgörelse och fullgörelse inte sker eller drar ut på tiden, har parten rätt att frånfalla ett krav på fullgörelse och istället kräva andra påföljder. En sådan rätt kan dock vara inskränt om den avtalsbrytande parten i rimlig tid påbörjat att tillfredsställa kravet på fullgörelse och tagit på sig kostnader för det. Se om detta UNIDROIT Principles Art. 7.2.5 (Change of remedy).

Avtal om fullgörelse

Parterna kan ha avtalat bort rätten till fullgörelse genom en s.k. friköpsklausul, dvs. en rätt att säga upp avtalet (avbeställning) mot en viss ersättning. Se www.avtalslagen2020.se 10.2 om avbeställning.

I NJA 1941 s. 705 hade parterna avtalat att en handpenning skulle förverkas vid köparens bristande fullgörelse. HD ansåg att avtalet innebar att köparen hade rätt att frånträda avtalet genom att betala handpenningen och att parterna alltså hade avtalat bort säljarens rätt att kräva fullgörelse. Se D. Dryselius, Avtalsviten, 2019, s. 144. Se allmänt om fastställande av avtals innehåll, www.avtalslagen2020.se kap. 5.

Bert Lehrberg anser att klausuler i köpavtal som begränsar rätten till fullgörelse inte behöver bli föremål för jämkning om parten blir tillräckligt tillgodosedd genom övriga påföljder (B. Lehrberg, Köplagens dispositiva karaktär, SvJT 2019 s. 236, på s. 247). Se om jämkning av oskäliga avtalsvillkor, www.avtalslagen2020.se6.4.1–3.