2.3.8 Uppmaning till motpart att lämna anbud

En part som får ett anbud av en motpart efter att själv har lämnat ett specificerat erbjudande med uppmaning till motparten att lämna ett anbud baserat på erbjudandet ska utan oskäligt dröjsmål tid aktivt avböja anbudet om hen inte önskar anta det. Om hen inte avböjer anbudet i rätt tid, blir hen bunden till avtal på samma sätt som om hen aktivt lämnat en rättidig och ren accept.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 23 augusti 2023

Lagar: 9 § avtalslagen 1915

Rättsfall: NJA 1962 s. 276, NJA 2006 s. 638

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 5.2.8; A. Adlercreutz & L. Gorton & E. Lindell-Frantz, Avtalsrätt I, 2016 s. 90, 108 och 140; K. Grönfors & R. Dotevall, Avtalslagen en kommentar, 2023; L. Vahlén, Om slutande av avtal, Festskrift till Karlgren, 1964 s. 369

Internationella instrument: -

Utgångspunkten är att mottagaren av ett anbud kan vara passiv utan att bli bunden. Men det föreligger aktivitetsplikt för en part som har lämnat ett erbjudande – alltså ett erbjudande som inte är ett anbud – med preciserade villkor och samtidigt bett motparten att lämna ett anbud. Denna bestämmelse (liksom 9 § avtalslagen 1915) syftar till att förebygga missförstånd. 9 § avtalslagen 1915 bygger på tanken att förhandlande parter av lojalitet ska bidra till att undanröja missförstånd genom att bl.a. klargöra för motparten att avtal inte uppkommit.

Rättsföljden av passivitet i en sådan här situation är att avtalsbundenhet uppkommer. Det är alltså en sträng sanktion. Det ”naturliga” hade varit skadeståndsskyldighet för culpa in contrahendo (se www.avtalslagen2020.se 3) men 9 § avtalslagen 1915 stipulerar den strängare rättsföljden, avtalsbundenhet.

Den passiva partens erbjudande måste vara anbudsliknande

Inte alla uppmaningar till motparter att lämna anbud medför aktivitetsplikt. Det måste vara fråga om uppmaningar som är så specificerade att de är ”anbudsliknande”. Detta krav sammanhänger med att bundenhet på grund av passivitet endast är motiverat om motparten som svarar på erbjudandet har haft befogad anledning att tro att ömsesidig bundenhet skulle uppkomma direkt genom sitt svar.

EXEMPEL: Edith är intresserad av att köpa Gunnars begagnade silverbestick. Hon ber Gunnar att ge henne ett anbud. Gunnar återkommer efter fyra dagar och erbjuder henne silverbesticken för 10 000 kr. Edith svarar inte Gunnar. Det beror på att hon har köpt silverbestick av Johan. Medför Ediths tystnad att hon blir bunden att köpa Gunnars bestick? Nej. Det beror på att Ediths begäran om att få ett anbud inte är ett anbud och inte heller kan uppfattas som ett anbud (Edith har endast bett Gunnar om ett anbud utan att precisera några villkor).

Marknadsföringsuppgifter, annonser och andra liknande erbjudanden som riktar sig till en obegränsad krets av personer triggar inte aktivitetsplikt (se J. Ramberg & C. Ramberg., Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 5.2.8; K. Grönfors & R. Dotevall. Avtalslagen, 2023, § 9.6.

Utan oskäligt dröjsmål

Hur lång tidsfristen är beror på omständigheterna i det särskilda fallet. Många faktorer kan påverka tidsfristen. En relevant omständighet är hur snabbt man har anledning anta att motparten (den som lämnar anbudet) inrättar sig efter att avtalsbundenhet föreligger. En annan omständighet för att bedöma tidsfristen är att den part som ska vara aktiv inte ska ha möjlighet att spekulera på motpartens risk genom att dröja med sitt meddelande. Därför är tidsfristens längd beroende av om avtalsobjektet växlar hastigt i pris. Bedömningen kan också påverkas av om parterna är näringsidkare eller privatpersoner. Man kan ofta kräva att en näringsidkare agerar snabbare.

Övrigt

Se vidare www.avtalslagen2020.se 2.6 om avtalsbundenhet på grund av passivitet.