10.2 Avbeställning

(1) I avtal mellan näringsidkare och konsument har konsumenten rätt att säga upp avtalet i förtid (avbeställning). Näringsidkaren är då förhindrad att kräva fullgörelse.

(2) När en konsument säger upp avtalet i förtid har näringsidkaren rätt till ersättning för utförd prestation och prestation som måste utföras trots avbeställningen. Ersättningen ska motsvara det pris som skulle ha gällt om avtalet endast avsett vad som har utförts. Under förutsättning att konsumentens syfte med avtalet inte blivit förfelat utan konsumentens försummelse, har näringsidkaren dessutom rätt till skäligt skadestånd för förlust avseende kostnader och för att näringsidkaren på annat sätt inrättat sig efter uppdraget.

(3) Ovanstående stycken är tvingande till konsumentens förmån. Näringsidkaren får dock förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning vid avbeställning om ersättningen är skälig med hänsyn till vad som normalt kan antas tillkomma en näringsidkare enligt föregående stycken.

(4) Andra parter än konsumenter i avtal med näringsidkare saknar rätt att säga upp avtalet i förtid (avbeställa) om inte annat följer av parternas avtal, se www.avtalslagen2020.se 10.1,www.avtalslagen2020.se 6.3 om jämkning av avtal på grund av ändrade förhållanden samt www.avtalslagen2020.se kap. 11 och 12 om avtalsbrott och om påföljder vid avtalsbrott.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Lagar: 42 och 43 §§ konsumenttjänstlagen, 37 och 41 §§ konsumentköplagen, 52 § köplagen, 3 kap. paketreselagen (2018:1217), 32 och 36 §§ konsumentkreditlagen, 13 kap. 11 § och 14 kap. 32 och 34 §§ sjölagen, distansavtalslagen

Rättsfall: NJA 2002 s. 644

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 17; D. Dryselius, Avtalsviten, 2019, kap 5.3.2; J. Hellner m.fl. Speciell avtalsrätt, 2a häftet, 2020, kap. 17; J. Herre, Ersättningar i köprätten, 1996 s. 645 ff.; L. Olsen, Avbeställning och utbildningsavtal, JT 2003–04 s. 119; J. Ramberg, Om avbeställningsrätt vid tillverkningsavtal, Ekonomiskt forum, 1963, s. 21.

Internationella instrument:

10.2(1) Konsumentskydd och avbeställning

Finns en allmän regel om rätt för konsument att avbeställa?

I flera konsumentlagar finns regler som ger konsumenten rätt att avbeställa utan att näringsidkaren har rätt att kräva fullgörelse, t.ex. 42 § konsumenttjänstlagen, 37 och 41 §§ konsumentköplagen, 3 kap. paketreselagen samt 32 § konsumentkreditlagen. Det är en oskriven konsumentavtalsrättslig regel som gäller även utan uttryckligt lagstöd, t.ex. beträffande avtal om hyra av lös egendom, evenemangsavtal och avtal om bilbesiktning.

I NJA 2002 s. 644 gav HD uttryck för att konsumenttjänstlagens avbeställningsregel är analogt tillämplig på avtal om utbildningstjänst:

Något avtal om hur parternas ekonomiska mellanhavanden skulle regleras i den uppkomna situationen har inte visats föreligga. Det finns inte heller någon direkt tillämplig lagstiftning. Däremot kan ledning hämtas från lagstiftningen inom närliggande områden. Som HovR:n framhållit är i förevarande fall konsumentlagstiftningen, främst konsumenttjänstlagen (1985:716), av särskilt intresse (se prop. 1984/85:110 s. 142).

Det bör uppmärksammas att HD uttalade sig endast om utbildningsavtal och alltså inte om andra avtalstyper. Rättsfallet är kommenterat av L. Olsen, Avbeställning och utbildningsavtal, JT 2003–04 s. 119.

Se närmare om rätt att kräva fullgörelse, www.avtalslagen2020.se 12.2.

10.2(2) Beräkning av avbeställningsersättning

Ersättning för utförd prestation

Skyldigheten att betala fullt pris för utförd del av avtalet gäller som en oskriven konsumentavtalsrättslig regel. Enligt den grundläggande principen om obehörig vinst (se www.avtalslagen2020.se 1.3.8) ska en part utge ersättning för sådant som kommit parten till nytta.

I NJA 2002 s. 644 uttalade HD:

Vid beräkningen av N.A:s ersättningsskyldighet leder en tillämpning av de principer för vilka ovan redogjorts till att han först och främst skall betala den del av kursavgiften som hänför sig till de kursavsnitt som han deltog i.

Konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen utgår från att konsumenten måste betala för den prestation som näringsidkaren utfört vid tiden för avbeställningen samt för arbete som måste utföras trots eller på grund av avbeställningen (42 § konsumenttjänstlagen och 41 § konsumentköplagen). I samma anda ska konsument som säger upp en kredit i förtid betala ränta och avgifter som belöper sig på tiden fram till uppsägningen enligt 36 § konsumentkreditlagen.

Skadestånd för förlust avseende avbeställd del

Enligt 41 § konsumentköplagen och 42 § konsumenttjänstlagen har näringsidkaren dessutom rätt till skälig ersättning för förlust beträffande den avbeställda del av avtalet som inte utförts, vilket inte är samma sak som ersättning för utebliven vinst. Enligt 36 § andra stycket konsumentkreditlagen har näringsidkaren rätt till viss begränsad ränteskillnadsersättning, vilket på sätt och vis motsvarar ersättning för kreditgivarens förlust. Med stöd av analogier till dessa lagar samt med stöd av NJA 2002 s. 644 gäller sannolikt som en oskriven konsumentavtalsrättslig regel att näringsidkaren har rätt till ersättning för förlust, men inte rätt till ersättning för utebliven vinst.

I NJA 2002 s. 644 förklarade HD att avbeställningsersättningen kan bli lika hög som ett vanligt skadestånd (dvs. motsvara ersättning för utebliven vinst) under förutsättning att avbeställningsersättningen inte överstiger förlusten:

Det som nu sagts innebär att konsumenten trots sin avbeställning i vissa fall kan bli skyldig att betala lika mycket som om tjänsten hade utförts. […] Förlusterna i de nu berörda fallen beräknas med utgångspunkt i den uteblivna vinsten på det uppdrag som näringsidkaren har underlåtit att ta på sig (inte det som avbeställts; ersättningen får dock inte överstiga förlusten till följd av avbeställningen). Den uteblivna vinsten utgörs av det beräknade priset för det mistade uppdraget med avdrag för de kostnader som näringsidkaren har besparat sig genom att detta uppdrag inte kom till utförande.

Beträffande bevisfrågor förklarade HD i NJA 2002 s. 644 att det

ankommer i princip på näringsidkaren att styrka den förlust han har lidit genom att tjänsten avbeställts.

Skadestånd för att näringsidkaren inrättat sig efter uppdraget

Näringsidkaren har rätt till ersättning för onödiga kostnader till följd av att näringsidkaren inrättat sig efter avtalet. Det är en delpost i näringsidkarens totala förlust på grund av avbeställningen.

Beräkningen av skadeståndet i NJA 2002 s. 644 är svårförståelig, vilket kan bero på hur konsumenten förde sin talan. HD tillämpade en subtraktionsberäkning med utgångspunkt i utebliven vinst:

Av det förhållandet att kursen var fulltecknad får anses följa att E.L. skulle ha kunnat ta emot en annan elev, om N.A. inte hade anmält sig. Hon får därmed anses ha inrättat sig efter N.A:s beställning och är följaktligen berättigad till ersättning för förlust i övrigt, dvs. utebliven vinst. Denna utgörs av den avgift som en alternativ kursdeltagare hade betalat utöver vad N.A. enligt vad som nyss har sagts måste betala minus de kostnader som E.L. kunnat spara genom att platsen stod tom under en del av kursen. Dessa besparingar kan, som HovR:n funnit, uppskattas till 2 000 kr. Ytterligare en förutsättning för att N.A. skall vara skyldig att ersätta E.L. för hennes uteblivna vinst är att E.L. inte kunnat rekrytera annan deltagare sedan N.A. avbrutit kursen. Denna förutsättning är, som ovan nämnts, uppfylld.

I NJA 2012 s. 1095 (som inte rörde avbeställningsersättning) omtalade HD ersättning för dispositionsförluster:

Härutöver kan ersättning utgå för s.k. dispositionsförluster, dvs. sådana förluster som säljaren har gjort genom att ha vidtagit eller ha låtit bli att vidta rättsliga dispositioner i tillit till det förutsatta avtalet. En sådan förlust kan uppkomma för säljaren om han har avböjt att träffa ett fördelaktigt avtal med någon annan i förlitan på att avtalet med den förste köparen skulle bli bindande…

Detta uttalande beskriver vilken typ av skadestånd som näringsidkaren har rätt till vid konsumentens avbeställning.

Undantaget: Ingen ersättning för förlust

Enligt 42 § konsumenttjänstlagen har näringsidkaren inte rätt till ersättning för förlust om konsumentens syfte med tjänsten har blivit förfelat, t.ex. på grund av att föremålet för tjänsten har förstörts utan att konsumenten kunnat rå för det eller att konsumenten på grund av författningsföreskrifter eller myndighetsbeslut eller liknande omständigheter utanför hens kontroll hindrats att dra nytta av tjänsten. Ett liknande undantag beträffande ersättning för förlust finns i 41 § tredje stycket konsumentköplagen. Enligt dessa lagar kan konsumenten alltså vid s.k. privat force majeure överföra risker på näringsidkaren. Motsvarande undantag för ränteskillnadsersättning saknas i 32 och 36 §§ konsumentkreditlagen.

I NJA 2002 s. 644, som rörde avbeställning av utbildningstjänst, uttalade HD:

Grundprincipen är att näringsidkaren har rätt till ersättning för den del av tjänsten som redan har utförts samt för arbete som måste utföras trots avbeställningen. Om avbeställning skett därför att konsumentens syfte med tjänsten blivit förfelat på grund av vissa oförutsedda omständigheter, som inte kan läggas honom till last, eller vissa andra omständigheter utanför hans kontroll, behöver han inte erlägga någon ytterligare ersättning. Så snart konsumenten har ett godtagbart skäl för sin avbeställning kan ersättningsskyldigheten således stanna vid det som nu nämnts.

NJA 2002 s 644 samt analogier till konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen ger starkt stöd för att det finns en oskriven konsumentavtalsrättslig regel av innebörd att konsumenten undgår att betala skadestånd om syftet med tjänsten blivit förfelat på grund av omständigheter som inte kan läggas konsumenten till last. Detta ligger också i linje med jämkning av skadestånd på grund av ändrade förhållanden (oskälighet), se www.avtalslagen2020.se 6.3. Men rättsläget är osäkert.

10.2(3) Avtal om avbeställning

Reglerna om konsumentens avbeställningsrätt och beräkning av avbeställningsersättningen är sannolikt tvingande men rättsläget är osäkert. Det bör uppmärksammas att domskälen i NJA 2002 s. 644 obiter dictum ger intryck av att konsumenttjänstlagens avbeställningsregel inte är tvingande utanför sitt tillämpningsområde.

I syfte att förenkla är det enligt 41 § konsumentköplagen och 43 § konsumenttjänstlagen tillåtet att avtala om en på förhand bestämd avbeställningsersättning. En förutsättning är dock att en sådan schablonersättning ligger i linje med och inte överstiger vad man vid tiden för avtalet kan anta att näringsidkaren skulle ha rätt till. Detta gäller sannolikt som en oskriven konsumentavtalsrättslig regel.

Den på förhand bestämda avbeställningsersättningen bör ta höjd för två olika situationer; en lägre ersättning när konsumentens syfte blivit förfelat och en högre ersättning för andra fall. Dessutom behöver den avtalade avbeställningsersättningen sannolikt ta höjd för varierad avbeställningsersättning beroende på vid vilken tidpunkt avbeställningen sker.

Tillåtligheten av på förhand bestämd avbeställningsersättning har nära samband med jämkning av oskäliga avtalsvillkor, se www.avtalslagen2020.se 6.4.1 och 6.4.2.

10.2(4) Avbeställning av part som inte är konsument

Avbeställningen innebär i praktiken att den avbeställande parten uppmanar motparten att inte prestera. Genom avbeställningen förklarar den avbeställande parten att hen avser att inte uppfylla avtalet. Detta är ett exempel på befarat (anteciperat) avtalsbrott (se www.avtalslagen2020.se 12.1 och 12.3.3).

Eftersom motparten i vissa fall har rätt att kräva fullgörelse (se www.avtalslagen2020.se 12.2), finns ingen generell regel om avbeställningsrätt mot full ersättning. Rätt för en avbeställande part att undgå fortsatt avtalsbundenhet genom att betala ersättning till motparten framgår enligt lagar för vissa avtalstyper, t.ex. av 52 § andra stycket köplagen om tillverkningsköp, 32 och 43 §§ kommissionslagen samt 14 kap. 32 § sjölagen. Enligt andra lagar saknas avbeställningsrätt, t.ex. 23 § samt 52 § första stycket köplagen (och andra köplagar) som ger part rätt att kräva fullgörelse.

Se om avtal rörande avbeställning (friköpsklausuler) D. Dryselius, Avtalsviten, 2019, kap. 5.3.2.

Särskilt om viktig grund

I 26 § andra punkten lagen om handelsagentur, 35 § andra punkten kommissionslagen och 2 kap. 25 § lagen om handelsbolag och enkla bolag finns bestämmelser om rätt att utan ersättningsskyldighet frånträda avtalet i förtid om det finns en viktig grund att frånträda avtalet. Detta är en parallellregeller till 36 § avtalslagen 1915 som möjliggör att avtalet upphör i förtid om fortsatt avtalsbundenhet är oskälig på grund av senare inträffade omständigheter (se www.avtalslagen2020.se 6.3 om oskälighet på grund av ändrade förhållanden).