2.3.5 Återkallelse av accept

(1) En accept kan återkallas under förutsättning att återkallelsen når anbudsgivaren innan eller samtidigt som anbudsgivaren tar del av accepten.

(2) När särskilda omständigheter föreligger kan accepten återkallas efter det att anbudsgivaren tagit del av den under förutsättning att den ännu inte inverkat bestämmande på anbudsgivarens handlingssätt.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Lagar: 7 och 39 §§ avtalslagen 1915, CISG Art. 21(2)

Rättsfall: NJA 1999 s. 575, NJA 2016 s. 1195 (Skåpet på Internetauktionen)

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 5.2.5; A. Adlercreutz & L. Gorton & E. Lindell-Frantz, Avtalsrätt I, 2016 kap. 4.7; K. Grönfors & R. Dotevall, Avtalslagen, 2016;

Internationella instrument: UNIDROIT Principles Art. 2.1.6(2), PECL 2:205(1), DCFR II-4:205(1), Restatement of Nordic Contract Law § 2-7

2.3.5(1) Huvudregeln

Möjligheten att återkalla accepter är mycket begränsad i 1915 års avtalslag. En accept kan återkallas om återkallelsen kommer mottagaren till handa (når mottagaren) innan mottagaren tagit del av det ursprungliga meddelandet (7 § avtalslagen 1915).

Uttrycket ”når” (”kommer till handa”) innebär att postdistributören, budet eller en internet provider har gjort sitt; meddelandet har kommit fram. Detta begrepp motsvarar den engelska termen "reach" (se SOU 1996:40, K. Grönfors & R. Dotevall, Avtalslagen, 2016, s. 94, J. Ramberg & C. Ramberg. Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 5.2.5). Vid elektronisk kommunikation är ”reach” likställt med den tidpunkt då meddelandet når mottagarens informationssystem (typiskt sett när mottagarens server tar emot meddelandet).

Med "tar del av" avses den tidpunkt då mottagaren får kunskap om anbudets innehåll (dvs. läser texten eller lyssnar av det inspelade anbudet). Se J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 5.2.5. Det är alltså möjligt att återkalla en accept efter det att accepten nått fram till anbudsgivaren, under förutsättning att återkallelsen kommer fram till anbudsgivaren innan eller samtidigt som hen tar del av accepten.

EXEMPEL: Accepten från Acke kommer med e-post till Agda kl. 19:08. Då har Agda gått hem från kontoret och läser inte sin e-post. Senare samma kväll, kl. 23.45, återkallar Acke sin accept. Nästa morgon kl. 9:05 läser Agda sin e-post. Accepten har nått fram till Agda innan återkallelsen, men Agda har inte tagit del av accepten innan återkallelsen kommit fram. Därför är accepten återkallad och Acke är inte bunden av den. Det spelar ingen roll om Agda läst anbudet eller återkallelsen först.

Förstärkta möjligheter för konsumenter att undgå avtalsbundenhet

Även om det är för sent att återkalla en accept och avtal slutits, kan en part ibland undgå avtalsbundenhet genom en avbeställning (konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen, konsumentkreditlagen) eller genom att utnyttja en ångerrätt (t.ex. enligt distansavtalslagen eller konsumentkreditlagen). Parterna kan också avtala om ångerrätt (t.ex. avtal om öppet köp).

Risken för meddelandet

Återkallelsen sänds på avsändarens risk, se www.avtalslagen2020.se 1.5.

Återkallelse av accept enligt CISG, UNIDROIT Principles och PECL

Den relevanta tidpunkten för withdrawal enligt CISG, UNIDROIT Principles, PECL och DCFR är när meddelandet når mottagaren och inte när mottagaren tar del av det, se J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, s. 105.

2.3.5(2) Undantaget: Accepten har inte påverkat anbudsgivaren

Avtalslagen 1915 bygger i stor utsträckning på att en part ska kunna fästa tillit vid avgivna förklaringar och lägga dem till grund för sitt eget handlande. Om anbudsgivaren ännu inte har vidtagit någon åtgärd med anledning av accepten, kan man ta viss hänsyn till att acceptgivaren vill återkalla den. Stöd för detta finns i den s.k. re integra-bestämmelsen i 39 § avtalslagen 1915 (av lat. re integra = medan saken fortfarande är orörd).

I NJA 2016 s. 1195 (Skåpet på Internetauktionen) uttalade HD:

I avtalslagens förarbeten anges att syftet med re integra-regeln är att undvika att det i vissa fall kan bli obilliga resultat i en avtalssituation. Som exempel nämns att ett muntligt anbud omedelbart antas men att anbudsgivaren innan parterna skilts åt upplyser att anbudet tillkommit av misstag. Det kan då finnas ett visst utrymme för bedömningen att avtal inte ingåtts. [...] En tillämpning av re integra-regeln medför att en återkallelse under vissa förhållanden kan godtas även efter att en accept nått mottagaren. [...] Det finns ett visst utrymme för att tillämpa såväl bestämmelsen om förklaringsmisstag som re integra-regeln även i situationer som inte direkt faller under ordalydelsen (jfr NJA 1999 s. 793). Med hänsyn till att båda bestämmelserna i sig har karaktär av undantag, bör emellertid tillämpningen ske med försiktighet.

HD markerade i NJA 2016 s. 1195 att utrymmet för att tillämpa 39 § avtalslagen är begränsat genom att skriva: ”Det kan då finnas ett visst utrymme för bedömningen att avtal inte ingåtts.”

I NJA 1999 s. 575 avvisade HD en tillämpning av 39 § avtalslagen 1915 på grund av att återkallelsen inte varit tillräckligt tydlig och att den part som önskat återkalla rättshandlingen gjort sig skyldig till viss oaktsamhet.

Inverkat bestämmande på handlingssättet

En anbudsgivare som agerar aktivt på grundval av en accept är skyddad mot återkallelse. Även ett passivt inrättande ger skydd, t.ex. har en anbudsgivare som beslutar sig för att inte göra en viss transaktion inrättat sig efter anbudet

Särskilda omständigheter

2.3.5(2) är en undantagsbestämmelse (L. Vahlén, Avtal och tolkning, 1960 s. 76, framhåller att ”någon större praktisk betydelse har stadgandet [39 § avtalslagen 1915] veterligen icke”). De ”särskilda omständigheter” som kan ge en utsträckt tid för återkallelse av accept är t.ex. situationer när det föreligger ett ursäktligt missförstånd eller när anbudsgivaren varit illojal och bort klargöra vad som gäller.

Se även L.L. Andersen och P.B. Madsen, Aftaler och mellemmænd, 2017, s. 41 f. med redogörelse för dansk rättspraxis där tillämpningen av 39 § avtalslagen 1915 synes vara mer restriktiv när båda parter är näringsidkare jämfört med vad som gäller vid konsumenttransaktioner. I det danska rättsfallet U2001.603 H tillämpades 39 § avtalslagen i ett fall där en person skriftligen sagt upp sig från sin anställning och två dagar därefter återkallat sin uppsägning. Højesteret hänvisade till att uppsägningen inte verkat bestämmande för arbetsgivaren och att det förelåg skyddsvärda intressen till förmån för den anställda. Rättsfallet är anmärkningsvärt eftersom tidigare dansk praxis varit restriktiv med tillämpningen av 39 § avtalslagen 1915.

Oskälighet

Numera kan man som ett alternativ till 39 § avtalslagen tillämpa generalklausulen i 36 § avtalslagen 1915 för att upplösa avtalsbundenheten när det är oskäligt att låta avtalet bestå (se www.avtalslagen2020.se 6.2).

Återkallelse även när mottagaren inrättat sig?

Utvecklingen inom avtalsrätten går i riktning mot att ge parternas lojalitetsförpliktelser större betydelse, vilket skulle kunna motivera att man i tillägg till vad som följer av ordalydelsen i 39 § avtalslagen 1915 låter en återkallelse få verkan om återkallelsen inte skulle orsaka större skada för den ena parten än vad som krävs för att i rimlig omfattning tillgodose den andra. Hj. Karlgren, Avtalsrättsliga spörsmål, 1954 s. 26 f., har uttalat att man möjligen kan tillämpa undantagsregeln om re integra när en rättshandling visserligen inverkat på adressatens handlingssätt men endast i obetydlig omfattning. Han föreslår att man då skulle kunna lösa den rättshandlande från bundenheten mot förpliktelsen att betala ersättning till adressaten. Mot bakgrund av att ingen annan i litteraturen har anslutit sig till detta synsätt, bedömer jag att det inte finns utrymme att utsträcka rätten att återkalla i dessa situationer. Se vidare om oskälighet på grund av omständigheterna vid avtalets ingående, www.avtalslagen2020.se 6.2.