6.4.6 Oskäliga konkurrensbegränsningar

Vid oskälighetsbedömningen av ett avtalsvillkor att en part inte ska bedriva viss verksamhet (konkurrensklausul) är det relevant att, utöver vad som anges i 6.4.1, beakta bland annat

(a) under hur lång tid konkurrensbegränsningen gäller efter det att parternas avtal upphört eller efter det att parternas övriga prestationer fullgjorts

(b) ersättningen till den begränsade parten

(c) konkurrensklausulens omfattning

(d) den begränsade partens möjligheter att försörja sig

(e) den berättigade partens intresse av att upprätthålla konkurrensbegränsningen.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Lagar: 36 och 38 §§ avtalslagen 1915, 35 § handelsagenturlagen och 48 § kommissionslagen, lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Rättsfall: NJA 2008 s. 429, NJA 2015 s. 741 (Partneravtalet)

AD 2002 nr 115, AD 2005 nr 8, AD 2010 nr 53, AD 2013 nr 14, AD 2013 nr 53, AD 2015 nr 8, AD 2017 nr 38, AD 2018 nr 49

MD 1976:10

PMÖD PMT 7498-16 (Konkurrensverket mot Alfa Moving m.fl.)

42/84, Remia m.fl. mot kommissionen, EU:C:1985:327; C-67/13, Groupement des cartes bancaires mot kommissionen. EU:C:2014:2204

Litteratur: U. Bernitz, Konkurrensklausuler vid företagsöverlåtelser. För hur lång tid kan de vara tillåtna?, JT 2017-18 s. 662 ff.; U. Bernitz, Standardavtalsrätt, 2018, s. 203 f.; B. Domeij, Förhandlade konkurrensklausuler för anställda, JT 2013–14 s. 272; R. Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter, 2019; K. Grönfors & R. Dotevall, Avtalslagen, 2016; S.O. Johansson, Kommissionslagen, 2017; K. Källström & J. Malmberg, Anställningsförhållandet, 2013, kap. 11.19; J. Malmberg, Anställningsavtalet, 1997; H. Söderlund & G. Svarts & M. Tonell, Agentlagen en kommentar, 2019

Prop. 1975/76:81, prop. 1990/91:63 s. 133, prop. 2008/09:88 s. 166 f.

SOU 1984: 85

Internationella instrument: -

Allmänt om konkurrensbegränsningar och liknande

Konkurrensklausuler innebär att en person åtar sig att inte driva verksamhet av visst slag eller att inte låta sig anställas av en konkurrent. Ofta anknyter konkurrensklausulen till ett avtalsförhållande, t.ex. ett samarbetsavtal eller en företagsöverlåtelse (s.k. accessoriska konkurrensklausuler).

Konkurrensklausuler regleras i 36 samt specifikt i 38 §§ avtalslagen 1915, 35 § handelsagenturlagen, 48 § kommissionslagen. Ulf Bernitz anser att 38 § avtalslagen 1915 saknar självständigt innehåll vid sidan av 36 § avtalslagen 1915 (Standardavtalsrätt, 2018, s. 203 f.).

I arbetsrätten finns särskilda regler om konkurrensklausuler, se avtalet 2015 om konkurrensklausuler. Detta kollektivavtal kan ge viss vägledning även beträffande konkurrensklausuler B2B, se prop. 1975/76;81 s. 149 samt AD 2002 nr 115, AD 2017 nr 38 och AD 2018 nr 49.

Konkurrensklausuler träffas av näringsrättsliga regler om konkurrensrätt, se t.ex. dom av PMÖD PMT 7498-16 (Konkurrensverket mot Alfa Moving m.fl.) och C-67/13, Groupement des cartes bancaires mot kommissionen. EU:C:2014:2204; 42/84, Remia m.fl. mot kommissionen, EU:C:1985:327. Se även U. Bernitz, Konkurrensklausuler vid företagsöverlåtelser. För hur lång tid kan de vara tillåtna?, JT 2017-18 s. 662 ff.

Sekretessklausuler kan i praktiken utgöra konkurrensbegränsningsklausuler om de innebär att informationen inte får användas (och alltså inte endast tar sikte på att informationen inte får spridas).

Rättsföljden av oskäliga konkurrensbegränsningar är att de ska jämkas till en skälig tidsrymd (annorlunda dock R. Fahlbeck, Lagen om företagshemligheter, 2019, s. 131). Enligt 35 § handelsagenturlagen och 48 § kommissionslagen är konkurrensklausuler som inte uppfyller vissa villkor inte bindande över huvud taget. Utanför dessa lagars tillämpningsområden är rättsföljden jämkning.

Ofta framgår av konkurrensklausuler att brott mot konkurrensbegränsningen medför skyldighet att betala vite. Se om oskäliga vitesklausuler www.avtalslagen2020.se 6.4.4.

Beträffande frågan vad som omfattas av konkurrensklausulen, se www.avtalslagen2020.se 5.3 om fastställande av avtals innehåll.

6.4.6(a) Tiden

Det är vanligt med konkurrensklausuler som en del i ett varaktigt avtal. Konkurrensbegränsningar som gäller under pågående avtalsförhållanden är normalt sett skäliga. I sådana fall tänker man sig att den begränsade parten kontinuerligt får ersättning för konkurrensbegränsningen.

En utgångspunkt är att avtalade konkurrensbegränsningar är oskäliga om de sträcker sig längre än två år efter att det avtalsförhållandet har upphört. Tvåårsgränsen framgår uttryckligen av 35 § andra stycket handelsagenturlagen och 48 § kommissionslagen.

AD 2010 nr 53 rörde en begränsning på fem år med högt vite. Klausulen ansågs oskälig.

I AD 2002 nr 115 godtog AD en konkurrensklausul som gällde två år från det att arbetstagaren lämnat sin anställning.

För fristående konkurrensklausuler, dvs. sådana som inte har samband med andra prestationer, gäller utgångspunkten att de är oskäliga om de är längre än två år.

6.4.6(b) Ersättningen

Konkurrensklausuler är vanliga i samband med företagsöverlåtelser och då är det relevant att bedöma hur stor del av köpeskillingen som tar sikte på att kompensera den säljare som åtar sig en konkurrensbegränsning. Värderingen av målbolaget kan i hög grad påverkas av risken för konkurrens från säljaren.

Vid samarbetsavtal, t.ex. återförsäljaravtal, förekommer att ena parten får avgångsvederlag som delvis avser att kompensera för en kvarvarande konkurrensbegränsning.

6.4.6(c) Omfattningen

Konkurrensklausulens omfattning kan avse t.ex. det geografiska området, vissa produkter (varor eller tjänster) och kundkrets (35 § handelsagenturlagen och 48 § kommissionslagen). Ju mindre konkurrensbegränsningen anknyter till det underliggande avtalsförhållandet, desto större skäl att konkurrensklausulen är oskälig.

6.4.6(d) Alternativa försörjningsmöjligheter

Att den person som har åtagit sig konkurrensbegränsningen saknar andra möjligheter att försörja sig är en omständighet som talar för att konkurrensklausulen är oskälig. I detta sammanhang är ersättningen (6.4.6(b)) central. Om ersättningen är så hög att den täcker utebliven lön eller annan intäkt, är försörjningen tryggad vilket talar för att konkurrensklausulen är skälig.

I AD 2010 nr 53 var det relevant att klausulen i praktiken begränsade personens möjlighet att fortsätta verka sinom sitt yrke.

6.4.6(e) Den berättigade partens intresse

Den berättigade parten kan ha ett starkt legitimt intresse att begränsa konkurrens i syfte att skydda teknisk eller annan företagsspecifik know-how samt skydda kundrelationer. Se AD 2015 nr 8. Det kan också vara så att konkurrensklausulen syftar till att skydda en parts investeringar i utbildning. Sådana skyddssyften talar för att konkurrensklausulen är skälig.

Att motparten saknar intresse av konkurrensbegränsningen talar för oskälighet.

EXEMPEL: Ett återförsäljaravtal har upphört och återförsäljaren är bunden av en konkurrensklausul. Huvudmannen upphör med verksamheten och saknar intresse av vad återförsäljaren sysslar med. Detta talar starkt för att konkurrensklausulen är oskälig.

I NJA 2015 s. 741 (Partneravtalet) gör HD ett uttalande som utvisar att konkurrensbegränsningar kan vara legitima:

Av utredningen framgår att syftet med skadeståndsskyldigheten var att hålla ihop partnerkretsen och att skydda verksamheten. Skyldigheten får visserligen anses vara klart betungande för den som ville lämna samarbetet. Det har emellertid motiverats med att den skulle verka avskräckande samt skydda Grant Thornton och aktieägarna mot skada på grund av intäktsförlust.

Fallet handlade emellertid inte om oskälighet (utan om tolkning av avtalet).