4.3 Godkännande i efterhand. Ratihabering

(1) Fullmaktsgivaren kan i efterhand godkänna en åtgärd som fullmaktshavaren gjort med överskridande av sin behörighet. Om åtgärden godkänns har den samma rättsverkan som om den gjorts med behörighet.

(2) Om tredje man vid tiden för fullmaktshavarens åtgärd inte kände till eller borde ha känt till att fullmaktshavaren saknade behörighet, kan tredje man undgå att bli bunden enligt föregående stycke genom att innan fullmaktsgivarens godkännande i efterhand meddela att hen inte önskar vara bunden.

(3) Tredje man kan uppmana fullmaktsgivaren att i efterhand godkänna en åtgärd som fullmaktshavaren gjort med överskridande av sin behörighet. Om fullmaktsgivaren inte lämnar godkännande inom skälig tid, är fullmaktsgivaren förhindrad att göra gällande att tredje man är bunden vid fullmaktshavarens åtgärd.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Lagar: § 27 avtalslagen 1915, 18 § lagen om handelsagentur

Rättsfall: NJA 1925 s. 685, NJA 1949 s. 305, NJA 1949 s. 352, NJA 1970 s. 294

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 3.2.7–3.2.11; A. Adlercreutz & L. Gorton & E. Lindell-Frantz, Avtalsrätt 1, 2016 kap. 6; H. Tiberg & R. Dotevall, Mellanmansrätt, 2010

Internationella instrument: UNIDROIT Principles Art. 2.2.9, PECL 3:204 och 3:207 och 3:208, DCFR II-6:107 och 6:111,

4.3.(1) Godkännande i efterhand

Denna bestämmelse handlar om ratihabering (ratihabition), dvs. att fullmaktsgivaren godkänner ett avtal slutits av en obehörig fullmaktshavare. Se NJA 1925 s. 685, NJA 1949 s. 305, NJA 1949 s. 352, NJA 1970 s. 294. Det finns en bestämmelse om detta i 18 § lagen om handelsagentur. Se även J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 3.2.7; UNIDROIT Principles Art. 2.2.9 samt PECL 3:207.

Godkännandet kan vara uttryckligt eller underförstått, t.ex. genom fullmaktsgivarens konkludenta beteende på så sätt att fullmaktsgivaren börjar fullgöra sin prestation. Se www.avtalslagen2020.se 4.2(5) rörande tillräknande.

I praktiken innebär denna bestämmelse att tredje man är ensidigt bunden under en period. Efterhandsgodkännande kan inte ske efter det att tredje man fått befogad anledning att tro att fullmaktsgivaren inte önskar vara bunden vid fullmaktshavarens obehöriga åtgärd.

4.3(2) Tredje man protesterar innan fullmaktsgivarens godkännande i efterhand

En tredje man som i efterhand inser att fullmaktshavaren saknat behörighet kan genom ett meddelande till fullmaktsgivaren undgå att bli bunden vid avtal genom fullmaktsgivarens efterhandsgodkännande. Tredje man blockerar därigenom fullmaktsgivarens möjlighet att godkänna avtalet. Meddelandet måste ges innan fullmaktsgivaren godkänt avtalet.

Motivet till denna regel är att tredje man inte ska behöva vara ensidigt bunden under en period då fullmaktsgivaren kan spekulera utan egen risk på tredje mans bekostnad.

Denna regel är svår för tredje man att tillämpa i praktiken. Fullmaktsgivaren kan vanligtvis när hen tar emot protesten invända att fullmaktshavaren varit behörig (t.ex. genom en muntlig fullmakt) och att avtal uppkommit. Det är endast när fullmaktsgivaren dröjer oskäligt länge med en sådan invändning, som tredje man kan undgå avtalsbundenhet i praktiken.

4.3(3) Tredje mans interpellation

En tredje man som i efterhand inser att fullmaktshavaren saknat behörighet kan interpellera och begära att fullmaktsgivaren ratihaberar/godkänner/erkänner avtalet vid äventyr av att det annars förfaller. Syftet med bestämmelsen är att tredje man inte ska behöva sväva i ovisshet om avtalsbundenhet föreligger.

Om fullmaktsgivaren är passiv – och alltså inte klargör sin inställning för tredje man – kan tredje man dra slutsatsen att fullmaktsgivaren inte önskar bli bunden. Efter att ha varit passiv på detta sätt förlorar fullmaktsgivaren möjligheten att godkänna den obehöriga fullmaktshavarens agerande.

Det finns ingen motsvarighet till denna bestämmelse i avtalslagen 1915. Den motsvarar UNIDROIT Principles 2.2.9(2), DCFR II-6:111 och PECL 3:208.