12.4 Prisavdrag och värdeskillnad

(1) En part som mottar en avtalsstridig prestation har rätt till avdrag på priset. Prisavdraget ska utgöra skillnaden i värde mellan avtalsenlig och avtalsstridig prestation vid tiden för prestationen.

(2) En part som får prisavdrag kan inte samtidigt få skadestånd för täckningstransaktion eller värdeskillnad enligt www.avtalslagen2020.se 12.5.2. Skadestånd kan dock avse andra skador.

(3) Det finns inget särskilt krav på reklamation avseende prisavdrag. Se om eftergift och reklamation www.avtalslagen2020.se 11.3 och 11.4.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Lagar: 37 § köplagen, 4 kap. 9 c § jordabalken, 8 kap. 9–11 §§ jordabalken, 12 kap. 11 § p. 3 och 12–14 §§ jordabalken, 21–22 §§ konsumenttjänstlagen, CISG Art. 50, 24 § fastighetsmäklarlagen, 16 § paketreselagen

Rättsfall: NJA 1979 s 790, NJA 1984 s. 3, NJA 1988 s. 3, NJA 1988 s. 363, NJA 1991 s. 808, NJA 1996 s. 584, NJA 1998 s. 792, NJA 2000 s. 629, NJA 2003 s. 99, NJA 2008 s. 642, NJA 2009 N:3, NJA 2014 s. 651, NJA 2014 s. 651, NJA 2014 s. 798, NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget), NJA 2016 s. 303 (Radonhuset), NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften), NJA 2019 s. 445 (Entré Malmö), HD:s dom T 2829-19 10 december 2020 (Badrummet i radhuset)

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 13.7; J. Hellner, Speciell avtalsrätt 2 häftet, 1996, s. 167; J, Herre, i Minnesskrift till Rodhe, 1999, s. 147; J. Herre, Svensk rättspraxis: Förmögenhetsrätt 1978–2004, SvJT 2005 s. 721 ff.; J. Herre, Ersättningar i köprätten, 1996, kap. 3; J. Ramberg & J. Herre, Köplagen, 2019, s. 359 ff.; C. Ramberg, Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation, rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010-11, s. 918; Restatement of Nordic Contract Law § 8-10; E.M. Runesson, Licens till patent och företagshemligheter i avtals- och kontraktsrätten, 2014

Internationella instrument: PECL 9:401, DCFR III.-3:601, UNIDROIT Principles innehåller ingen specialregel om prisavdrag

12.4(1) Rätt till prisavdrag

Är prisavdrag en oskriven allmän avtalsrättslig regel?

Prisavdrag (ersättningsavdrag, arvodesavdrag) är sannolikt en oskriven allmän avtalsrättslig regel som alltså gäller utan stöd i uttrycklig lag, t.ex. beträffande tjänster och i entreprenadavtal B2B.

HD har gett stöd för att prisavdrag är en oskriven allmän avtalsrättslig regel som gäller utan uttryckligt lagstöd. I NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) uttalade HD:

Av allmänna kontraktsrättsliga principer får anses följa att en part som erhåller en prestation med fel eller brist har rätt att kräva avdrag på priset.

NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) handlade om kvalitetsbrister vid tillhandahållande av utbildningstjänst och det är inte självklart att den i prejudikatet uttalade rättsregeln omfattar också andra avtalstyper, t.ex. konsultavtal.

I NJA 2008 s. 642 tillerkändes föräldrar prisavdrag i barnomsorgsavgiften när förskolan varit stängd på grund av strejk. HD uttalade att det var fråga om ett ömsesidigt bindande avtal och att den som inte får en avtalad prestation inte heller behöver betala för den.

I NJA 2000 s. 629 uttalade HD att det som regel föreligger skäl att sätta ner ersättningen till en fastighetsmäklare om uppdragsgivaren felaktigt räknat med att mäklaren var registrerad (dvs. auktoriserad). Numera framgår detta uttryckligen av 24 § fastighetsmäklarlagen.

I NJA 2003 s. 99 nedsatte HD en konkursförvaltares arvode med hänvisning till att han åsidosatt sin plikt att i en viss situation kommunicera med tillsynsmyndigheten. Även NJA 2014 s. 798 rörde nedsättning av en konkursförvaltares arvode. HD ansåg att brist i förvaltarens omsorgsförpliktelse kan sanktioneras med nedsättning av arvodet.

UNIDROIT Principles innehåller ingen allmän regel om att avtalsbrott ger rätt till prisavdrag.

Prisavdrag fungerar ofta dåligt när avtalsbrottet utgörs av dröjsmål. Då aktualiseras vanligtvis andra påföljder. Men det finns situationer där en snabb prestation är mer värd än en långsam och då kan prisavdrag aktualiseras. Ett exempel är minoritetens uttalande i NJA 2009 N 3 som rörde en SJ-resenär med årskort som drabbats av många förseningar: ”Prisavdraget har bestämts genom en beräkning av antalet förseningar och dessas omfattning. Om förseningarna är att betrakta som dröjsmål och inte som fel i tjänsten, skall reglerna om prisavdrag vid fel tillämpas analogt.”

Vid vissa typer av avtalsbrott i samband med avtal om tjänster, är skiljelinjen mellan fel och dröjsmål svår att dra, ibland fungerar det med prisavdrag (som i NJA 2009 N3) och ibland inte.

Prisavdrag trots att det inte föreligger skada

Prisavdrag kan göras gällande även om den part som drabbats av avtalsbrottet inte lidit ekonomisk skada.

EXEMPEL: En förvarare åtar sig att mot fast pris förvara ett objekt i en viss temperatur. Objektet förvaras i fel temperatur (avtalsbrott) men kan ändå lämnas tillbaka oskadat. Då har uppdragsgivaren inte rätt till skadestånd eftersom uppdragsgivaren inte har lidit någon skada. Med stöd av de prejudikat som beskrivits ovan, har uppdragsgivaren sannolikt rätt till påföljden prisavdrag eftersom uppdragsgivaren betalat för en (dyr) tjänst som uppdragsgivaren inte har tillhandahållit.

EXEMPEL: En konsult har åtagit sig ett arbete på löpande räkning med viss timersättning. Konsulten arbetar långsamt, så långsamt att det inte motsvarar fackmässighet (avtalsbrott). Resultatet av konsultens arbete är bra. Med stöd av de prejudikat som beskrivits ovan, kan uppdragsgivaren sannolikt få arvodesavdrag motsvarande de onödigt många timmarna.

EXEMPEL: En managementkonsult med ett känsligt förtroendeuppdrag arbetar parallellt åt uppdragsgivarens konkurrent trots ett avtalsvillkor som förbjuder detta (avtalsbrott). Resultatet av konsultens arbete är bra och avtalsbrottet orsakar inte uppdragsgivaren ekonomisk skada. Med stöd av de prejudikat som beskrivits ovan, kan uppdragsgivaren sannolikt få avdrag på konsultarvodet.

EXEMPEL: Företaget A har under ett års tid abonnerat på nyhetsförmedlingstjänster från företaget B. När avtalet slöts kunde A välja den stora tjänsten omfattande bevakning av 100 tidskrifter för 10 000 kr per månad eller den lilla tjänsten omfattande 50 tidskrifter för 5 000 kr per månad. A valde den stora tjänsten. När året gått till ända visar det sig att B endast täckt 50 tidskrifter (avtalsbrott). A läste aldrig Bs rapporter särskilt noga och lade dem inte till grund för något beslut (ingen skada). Trots detta kan A sannolikt (med stöd av de prejudikat som beskrivits ovan) kräva prisavdrag med 5 000 kr per månad.

För analyser av prisavdrag, se J. Herre, Svensk rättspraxis: Förmögenhetsrätt 1978–2004, SvJT 2005 s. 721 ff., och densamme Ersättningar i köprätten, 1996, kap. 3; C. Ramberg i Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation, rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010–11, s. 918. Eric M. Runesson anser att prisavdrag är en relevant påföljd för licensavtal, E.M. Runesson, Licens till patent och företagshemligheter i avtals- och kontraktsrätten, 2014. I kommentaren till Restatement of Nordic Contract Law § 8-10 (s. 271) förklaras att prisavdrag är en tillgänglig påföljd oberoende av vårdslöshet också när den avtalsbrytande parten inte är skyldig att utge skadestånd.

Förutsättningar för rätt till prisavdrag

Det finns inget krav på att ett avtalsbrott ska vara väsentligt för att den drabbade parten ska ha rätt till prisavdrag. I kommentaren till Restatement of Nordic Contract Law § 8-10 (s. 271) förklaras att den part som drabbas av ett avtalsbrott endast behöver visa att det är fråga om ett avtalsbrott (som inte behöver vara väsentligt) för att ha rätt till prisavdrag. Se även J. Hellner m.fl., Speciell avtalsrätt 2:a häftet, 2020, kap. 27.1.2.

I köprätten är prisavdrag tillgängligt först om köparen gett säljaren möjlighet att avhjälpa felet. Motsvarande krav för prisavdragspåföljden finns inte utan lagstöd med undantag för avtalstyper där det är mycket näraliggande att göra en analogi till köplagen (t.ex. entreprenadavtal). I NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) uttalade HD:

Vid vissa typer av prestationer, såsom vid köp av varor och vid arbeten på lösa saker eller fast egendom, har motparten en rätt att avhjälpa felet, dvs. att genom åtgärder återställa den utförda prestationen till avtalad standard. Endast om så inte sker eller inte sker inom skälig tid föreligger en rätt till prisavdrag. Vid tillhandahållande av utbildningstjänster av det slag som är aktuellt finns det emellertid inget tydligt stöd i svensk rätt för att utbildningsanordnaren ska anses ha en rätt att avhjälpa bristerna som en förutsättning för rätten till avdrag på priset. […] Mot denna bakgrund bör CA anses ha rätt till ett avdrag på den studieavgift som hon har erlagt.

Se J. Heidbrink, Ett avtal i gränslandet mellan offentlig och privat rätt, JT 2018-19 s. 137, på s. 146, som uttalar att prisavdraget inte nödvändigtvis förutsätter att den avtalsbrytande parten fått möjlighet till men försummat att avhjälpa avtalsbrottet.

I entreprenadrätten är prisavdrag en subsidiär påföljd i förhållande till avhjälpande, trots att det saknas lagstöd. Detta beror sannolikt på en analogi till köprätten. I NJA 2016 s. 222 förlorade en beställare rätten att göra gällande prisavdrag eftersom beställaren utan godtagbara skäl avvisat entreprenörens erbjudande om avhjälpande. HD uttalade i NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget) p. 27:

Om entreprenören inte avhjälper ett fel eller en brist, har beställaren rätt till avdrag på den avtalade entreprenadsumman.

NJA 2014 s. 960 (det Andra Bolaget) och NJA 2016 s. 222 är sannolikt inte överspelade på grund av NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften).

Prisavdrag är sannolikt en tillgänglig påföljd även om avtalsbrottet orsakats av en händelse utanför den avtalsbrytande partens kontroll eller force majeure. Men detta kan jämkas på grund av oskälighet med stöd av 36 § avtalslagen 1915 om ändrade förhållanden (se www.avtalslagen2020.se 6.3).

Beräkning av prisavdragets storlek

Prisavdrag är en form av ersättning för värdeskillnad. Det handlar om att återställa avtalsbalansen mellan prestation och pris efter ett avtalsbrott, NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften). Se J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 13.7. Enligt kommentaren till Restatement of Nordic Contract Law § 8-10 (s. 272) är syftet med prisavdrag att återställa balansen i prestationens värde till det avtalade värdet.

HD uttalade i HD:s dom T 2829-19 10 december 2020 (Badrummet i radhuset), som rörde fel i en bostadsrätt och prisavdrag enligt köplagen:

Grundtanken med prisavdragspåföljden är att det får antas föreligga en ekonomisk balans mellan parternas respektive prestationer, men att den balansen har rubbats genom felet i varan. Köparen ska därför anses berättigad till ett belopp som återställer balansen. Prisavdraget åstadkommer en sådan utjämning genom att värderelationen mellan prestationerna blir densamma efter prisavdraget som enligt det ursprungliga avtalet. Bedömningen ska ske objektiverat. Felets betydelse för den enskilde köparen är därför normalt inte en relevant faktor. (Jfr bl.a. Johnny Herre, Ersättningar i köprätten, Särskilt om skadeståndsberäkning, ak.avh. 1996, s. 107, 114 ff., 149 ff.; jfr a. prop. s. 132.)

Prisavdrag innebär för köpavtal att säljaren kompenserar köparen för en felaktig vara genom att priset på varan sätts ner i proportion till förhållandet mellan värdet på den felaktiga varan jämfört med värdet på avtalsenlig vara. Se 37 § köplagen, 4 kap. 19 c § jordabalken, CISG Art. 50 samt PECL 9:401. I transporträtten har köplagens regel om prisavdrag fungerat som en inspirationskälla, se K. Grönfors, SvJT 1988 s. 181, på s. 188. Sannolikt ska motsvarande synsätt tillämpas också utanför lagarnas tillämpningsområden. Man ska alltså jämföra marknadsvärdet på den avtalsenliga prestationen med marknadsvärdet på den avtalsstridiga prestationen.

I NJA 2018 s. 266 (Högskoleavgiften) p. 24 framhöll HD att prisavdraget beräknas olika beroende på vilken kontraktstyp prestationen avser. HD uttalade att avdraget ska återställa balansen mellan prestation och pris. I p. 26 gjorde HD en skälighetsbedömning men det är inte möjligt att av domen utläsa exakt vad som ska ligga till grund för skälighetsbedömningen.

I NJA 2019 s. 445 (Entré Malmö) uttalade HD:

Ett riktmärke bör vara att hyran efter nedsättningen ska förhålla sig till den avtalade hyran så som nyttjanderättens faktiska värde med hinder eller men förhåller sig till det värde nyttjanderätten skulle ha haft om lokalen hade varit i avtalsenligt skick (jfr 38 § köplagen).

Målet rörde nedsättning av lokalhyra och HD ansåg att man vid bestämning av nedsättningens storlek (prisavdragets storlek) vid hinder och men i nyttjanderätt dessutom ska ta hänsyn till (1) effekterna för verksamhetstypen, (2) om hyresgästen måste inskränka eller ändra sin verksamhet (3) lokalens yta jämfört med den yta som inte kan utnyttjas, rörelsens resultat före och efter störningen – där även budgeten är relevant.

Den proportionella jämförelsen utgår inte från avtalsobjektets "verkliga" värde utan från det avtalade priset. Men HD klargjorde i HD:s dom T 2829-19 10 december 2020 (Badrummet i radhuset) att som utgångspunkt gäller en presumtion om att värdet motsvarar det avtalade priset.

EXEMPEL: Om en part har gjort en god affär, t.ex. köpt en vara för 100 kr som egentligen är värd 200 kr, och det visar sig att det finns en tioprocentig defekt i den så får köparen genom prisavdraget endast tio procent av 100 kr, dvs. 10 kr.

En särskild svårighet uppkommer när parterna kommit överens om ett visst timpris utan att komma överens om hur många timmar som ska gå åt. Då ska det enligt den allmänna regeln om ”skäligt pris” gå åt skäligt många timmar (jfr ersättning för ombud enligt timtaxan i rättegångar som handlar om skäligt arvode utan samband med avtalsbrott).

EXEMPEL: Konsulten (rådgivaren) lägger ner 100 arbetstimmar till fast timpris. Konsultens råd är inte fackmässigt (avtalsbrott). Konsulten borde ha lagt ner ytterligare 20 timmars arbete och upptäckt saker som skulle ha påverkat rådgivningen. Uppdragsgivaren har rätt till skadestånd. Har uppdragsgivaren dessutom rätt till avdrag på arvodet? Uppdragsgivaren har ”tjänat” på att inte behöva betala för de 20 timmarna. Men samtidigt är en konsult som slarvar inte värd samma timarvode som en fackmässig konsult. Rättsläget är osäkert. Stefan Lindskog uttalade om denna situation i ett särskilt tillägg till NJA 2014 s. 798: ”När försumligheten består i underlåtenhet att utföra vad som borde ha varit ett självständigt arbetsmoment kan det anförda leda till att ingen arvodesnedsättning är möjlig; eftersom inget arbete som kan medföra rätt till arvode har utförts, så finns det inget arvode att reducera. Detta kan framstå som otillfredsställande, men det är en nödvändig konsekvens av att skadestånd inte får tas ut bakvägen genom arvodesreduktion. Arvodet är ett vederlag för utfört arbete. Försumligheter som ligger utanför det vederlagsgrundande arbetet kan därför inte inverka på arvodets storlek.”

Jag vill modifiera Lindskogs synsätt enligt följande: Man kan välja att se rådgivarens prestation som en helhet (och inte som enskilda timmar) eftersom det är rådgivaren själv som avgör hur många timmar som rådgivaren anser att lämpligt att lägga ner på ärendet. Om man anlägger ett helhetsperspektiv, är det logiskt möjligt att medge prisavdrag fristående från frågan om skadeståndsersättning. Se C. Ramberg, Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation, rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010-11, s. 918. Se om arvodesnedsättning vid konsultiuppdrag på lösa timmar, skiljedomen Profilgruppen ./. KPMG 2010-12-22 (se www.skiljedomsforeningen.se).&... finns likheter mellan beräkning av prisavdrag och ersättningen i samband hävning och värdeersättning för prestationer som inte kan återbäras, se www.avtalslagen2010.se 12.3.5(2).

Särskilt om skönsmässiga bedömningar av prisavdragets storlek

I NJA 1998 s. 3 uttalade HD att det vid bestämmande av prisavdraget kan

vara svårt att med någon säkerhet bestämma de värden som enligt det sagda skall ligga till grund för beräkningen av ett prisavdrag och att det då kan bli nödvändigt att göra en mera skönsmässig uppskattning.

I NJA 1984 s. 3 och NJA 1996 s. 584 (båda om fastighetsköp) samt NJA 1998 s. 792 (köp av bostadsrätt) och NJA 2001 s. 155 (köp av segelbåt) kan man ana att avhjälpningskostnaderna spelat roll för att skönsmässigt bestämma prisavdragets storlek.

I och med att HD i NJA 2019 s. 445 (Entré Malmö), gav preciserad vägledning för bedömning av prisavdragets storlek, har sannolikt betydelsen av skönsmässiga bedömningar (och därigenom betydelsen av avhjälpningskostnaderna) minskat.

I HD:s dom T 2829-19 10 december 2020 (Badrummet i radhuset) ansåg HD att skönsmässiga bedömningar av prisavdrag ska vara normstyrda, i linje med vad som framgår i NJA 2019 s. 445 (Entré Malmö):

När det saknas tydliga marknadsvärden för varor i felaktigt skick och reparationskostnaden inte är en relevant faktor får prisavdraget bestämmas utifrån en skönsmässig uppskattning av felet och dess värde i relation till det avtalade priset. […] Skälighetsbedömningen ska vara normstyrd. En friare bedömning får dock godtas om den görs inom vissa ramar. (Jfr ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445 p. 10 med hänvisning.)

I NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget) uttalade Dag Mattsson (skiljaktig) att beräkningen av ersättning för avhjälpningskostnad skiljer sig från prisavdrag eftersom prisavdrag ”måste bygga på en skälighetsbedömning”. Teoretiskt sett grundas emellertid inte prisavdragsberäkningen på en skälighetsbedömning, även om det i praktiken ofta är nödvändigt med skönsmässiga beräkningar.

Särskilt om prisavdrag och avhjälpandekostnader

Prisavdragets storlek har teoretiskt sett inget att göra med kostnaden för avhjälpande (även om det ibland finns ett visst samband mellan vad ett avtalsstridigt avtalsobjekt är värt och avhjälpningskostnaden). HD uttalade i NJA 1998 s. 3:

Skulle reparationskostnaden vara väsentligt högre än den värdeminskning felet medfört är emellertid köparen inte berättigad att kräva full ersättning för denna kostnad i form av prisavdrag. Om det å andra sidan kan klargöras att egendomen även efter en fullgod reparation skulle ha ett marknadsvärde som understiger värdet på motsvarande från början felfria egendom, kan prisavdraget böra bestämmas så att det ger kompensation även för denna kvarstående värdeminskning. Ofta torde det därför även i dessa fall bli nödvändigt att bestämma prisavdraget med ledning av vad det kostar att avhjälpa felet och dess följder. Klart är emellertid att rätten till prisavdrag inte ger köparen någon obetingad rätt till ersättning för dessa kostnader.

Rättsfallet rör köp av fastighet och det är inte klart vad som gäller för andra avtalstyper. I HD:s dom T 2829-19 10 december 2020 (Badrummet i radhuset) för HD ett långt resonemang om relationen mellan prisavdrag och avhjälpandekostnader.

I NJA 2014 s. 651, som rörde edition avseende reparationskostnader avseende fel i bostadsrätt när köparen yrkat prisavdrag beräknat på marknadspriset uttalade HD:

Oavsett viken metod som läggs till grund för ett eventuellt prisavdrags storlek kan en utredning om reparationskostnaderna för de påstådda felen antas vara av betydelse som bevis i målet.

Bestämmelsen i 22 § konsumenttjänstlagen utgör inte en allmän avtalsrättslig regel. Se om avhjälpandekostnader och prisavdrag, J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, s. 252. J. Hellner, Speciell avtalsrätt 2 häftet, 2020, kap. 27.2.2, kallar konsumenttjänstlagens bestämmelse för "säregen". Se även J. Herre, i Minnesskrift till Rodhe, 1999 s. 147. Enligt kommentaren till Restatement of Nordic Contract Law § 8-10 (s. 271) kan prisavdraget beräknas på grundval av avhjälpningskostnaderna.

Tidpunkten för värdejämförelsen

Frågan om tiden för värdejämförelsen ställs på sin spets främst när avtalsobjektet är föremål för kraftiga ändringar i marknadspris. Tidpunkten för värdejämförelsen är tiden då prestationen utförs. Detta följer analogt av 38 § köplagen samt av HD:s uttalande i NJA 1988 s. 3 (om fastighetsköp):

I den mån ett prisavdrag inte täcker den värdeminskning egendomen efter köparens tillträde har undergått som följd av felet återstår endast möjligheten att utverka gottgörelse härför i form av skadestånd.

Prisavdragets storlek påverkas alltså inte av ändringar i marknadspriset för avtalsobjektet efter prestationen. Se J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, s. 252.

Tidpunkten vid prisavdrag vid perdurerande avtalsbrott

Vid prisavdrag i hyresavtal gäller att det inte finns rätt till hyresnedsättning för tiden innan hyresgästen påtalat avtalsbrottet. Detta följer av NJA 2019 s. 445 (Entré Malmö), NJA 1917 s. 331 och NJA 1928 s. 70 samt av NJA II 1939 s. 566 f. I NJA 2016 s. 303 (Radonhuset) hänvisade HD till lämplighetsöverväganden bestående i att hyresvärden först efter meddelande om fel kan vidta skadebegränsande åtgärder och säkra bevisning samt att det innebär en rimlig riskfördelning i situationer där felet är dolt. Enligt HD i NJA 2016 s. 303 gäller dock att hyresnedsättning kan ske tidigare om hyresvärden agerat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Se även Johnny Herre (i S.O. Johansson & J. Herre, Svenskt rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005-2019, SvJT 2020 s. 821, på s. 967 f.) som gör en parallell till den allmänna reklamationsplikten. Det är möjligt att detta är en oskriven allmän avtalsrättslig regel som gäller även för andra avtalstyper än hyra av fast egendom.

12.4(2) Prisavdraget i förhållande till andra påföljder

Prisavdrag och skadestånd

Prisavdrag kan kombineras med skadeståndspåföljden, se www.avtalslagen2020.se 12.5, vilket emellertid inte ansågs vara fallet i skiljedomen Profilgruppen ./. KPMG 2010-12-22 (se www.skiljedomsforeningen.se). Skiljeavgörandet kritiseras i detta avseende av mig (C. Ramberg, Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation, rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010-11, s. 918). J. Marszalek, Reklamationsplikt vid fel i utförd överlåtelsebesiktning, JT 2013-14 s. 875, på s. 896 fotnot 64, anser att det går att kombinera prisavdrag med skadestånd när besiktningsmän gjort fel vid överlåtelsebesiktning.

Eftersom prisavdrag i kombination med skadestånd kan leda till att den part som drabbats av avtalsbrottet försätts i ett bättre läge än parten skulle ha varit i om parten fått avtalsenligt prestation (alltså får mer än det positiva kontraktsintresset), finns begränsningar. För att undvika sådan överkompensation kan en part som får prisavdrag inte dessutom få skadestånd för värdeminskning eller prisskillnad.

HD ansåg i NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget) att regleringen i ABT 94 innebär ett avsteg från dispositiv entreprenadrätt på så sätt att beställaren inte har rätt till värdeminskningsavdrag om entreprenören inte avhjälper ett fel (beställaren har enligt HD:s tolkning av ABT 94 endast rätt till skadestånd i en sådan situation). Stefan Lindskog var skiljaktig och ansåg att beställaren har rätt att välja mellan värdeminskningsavdrag eller skadestånd.

För en analys av skadestånd istället för prisavdrag, se R. Beheshti, Price reduction versus damages: a battle without a winner, Uniform Law Reveiw, 2016 s. 216.

Prisavdrag och vite

Det kan vara svårt att kombinera prisavdrag med avtalsvillkor om vite. Utgångspunkten i dispositiv rätt är att skadestånd avseende värdeminskning/täckningstransaktion ska minskas med vad som betalats som prisavdrag. Eftersom vitesklausuler utgör schabloner utan uppdelning i olika typer av skador, kan det vara svårt att tolka avtal som ger rätt till både prisavdrag och vite. Se om fastställande av avtals innehåll, www.avtalslagen2002.se kap. 5, främst 5.3. Se särskilt om kombinationen prisavdrag och vite, D. Dryselius, Avtalsviten, 2019, kap. 8.4.2.

Prisavdrag och avhjälpande

Prisavdrag medges inte när avtalsbrottet har avhjälpts helt. I NJA 1988 s. 3 uttalade HD:

För den händelse byggfelen i de nu ifrågavarande fastigheterna inte hade avhjälpts av säljaren skulle köparna ha ägt fordra prisavdrag på grund av felen.

Meddelande om prisavdrag

Det finns inget särskilt krav på meddelande/reklamation avseende prisavdrag. De allmänna reglerna om eftergift och passivitet gäller, se www.avtalslagen2020.se 11.3 och 11.4.