11.5 Ansvar för avtalsbrott i flerpartsförhållanden (solidariskt ansvar)

När två eller flera parter genom avtal åtagit sig ansvar, svarar var och en för hela avtalsåtagandet i förhållande till motparten.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Lagar: kap. 2 § skuldebrevslagen, 6 kap. 3 § skadeståndslagen, 10 kap. 11 § handelsbalken, 4 kap. 2 och 5 §§ lagen om handelsbolag och enkla bolag, 47 § växellagen, 44 § checklagen

Rättsfall: NJA 1932 s. 353, NJA 1942 s. 571, NJA 1977 s. 160, NJA 2011 s. 399, NJA 2019 s. 788 (Dubbelförsäkringen)

Litteratur: J. Herre & G. Walin, Kommentar till skuldebrevslagen, kap. 2.3.1; S. Lindskog, Betalning, avsnitt 7.3.1.2; M. Mellqvist & I. Persson, Fordran & skuld, avsnitt 2.3.3.2

Internationella instrument: UNIDROIT Principles kap. 11; PECL 10:1; DCFR III.–4:1

Av rättspraxis framgår att solidariskt ansvar föreligger när gemensam ersättningsskyldighet uppstår på grund av avtalsbrott. Det solidariska ansvaret gäller även påföljder, t.ex. avtalat vite samt skyldighet att återbetalaköpeskilling efter hävning.

I NJA 1977 s. 160 ansåg HD att säljarna vid försäljning av samägd fastighet var solidariskt ansvariga för att återbetala handpenningen.

I NJA 1932 s. 353 ansåg HD att två säljare av en gemensamt ägd fastighet var solidariskt ansvariga för den skada som drabbat köparen på grund av säljarnas avtalsbrott.

I NJA 2011 s. 399 ansåg HD att utgångspunkten är att ansvaret för ersättning enligt 6 och 8 §§ samäganderättslagen är solidariskt.

NJA 1942 s. 571 rörde ett samarbetsavtal mellan tre speditörer som delade på en lagerlokal för cement. Parten C utsattes för att de andra två avtalsparterna (A och B) tagit cement av C, men det var oklart hur mycket de tagit vardera. Både A och B kände till att uttag från C skett. HD ansåg att A och B var solidariskt ansvariga för hela C:s skada. HD uttalade (obiter dictum) att A och B var solidariskt ansvariga även om det inte hade kunnat utredas vem av dem som tagit cement.

Dessa prejudikat utvisar att det finns en oskriven avtalsrättslig regel om solidariskt ansvar när två eller flera parter genom avtal åtagit sig ansvar. Regeln har också stöd i analogiskt tillämpliga lagar, internationella soft law instrument (UNIDROIT Principles kap. 11; PECL 10:1; DCFR III.–4:1) samt juridisk litteratur.

Det finns många lagbestämmelser om solidariskt ansvar. Enligt 1 kap. 2 § skuldebrevslagen är samgäldenärer in dubio solidariskt ansvariga, vilket innebär att var och en svarar för skuldens hela belopp. I 6 kap. 3 § skadeståndslagen framgår att två eller flera som ska ersätta samma skada svarar solidariskt för skadeståndet. I 10 kap. 11 § handelsbalken framgår att två eller fler personer som gått i borgen ansvarar solidariskt. Enligt 4 kap. 5 § lagen om handelsbolag och enkla bolag är bolagsmän solidariskt ansvariga mot tredje man. Enligt 4 kap. 2 § om enkla bolag, som hänvisar till 2 kap. 14 §, är skadeståndsansvaret för flera bolagsmän i förhållande till annan bolagsman solidariskt. 47 § växellagen och 44 § checklagen har också bestämmelser om solidariskt ansvar.

Gösta Walin och Johnny Herre förklarar att bakgrunden till rättsregler om solidariskt ansvar vid avtalsbrott är att gäldenärerna var för sig har ett självständigt intresse i att avtalet i dess helhet fullgörs, t.ex. när flera för gemensamt bruk förhyrt en lägenhet eller köpt en sak. Om gäldenärerna åtagit sig en odelbar prestation, finns enligt Walin & Herre särskilt skäl att ålägga dem solidarisk ersättningsskyldighet. Även om den avtalade prestationen varit delbar torde, enligt Walin & Herre, solidarisk betalningsskyldighet kunna åläggas gäldenärerna, Kommentar till skuldebrevslagen, kap. 2.3.1 (Juno 2020).

Avtal om delat ansvar

Det solidariska ansvaret kan begränsas genom särskilt förbehåll, t.ex. på så sätt att gäldenärerna ska svara efter huvudtalet. Förbehållet kan framgå av omständigheterna vid avtalets tillkomst, men Gösta Walin och Johnny Herre anser att utrymmet för underförstått förbehåll om delat ansvar är mycket begränsat. De anser att beviskravet bör vara något högre för ett sådant avtal än att borgenären endast skäligen bort inse gäldenärernas önskan om delad ansvarighet. Normalt bör enligt Walin & Herre (Kommentar till skuldebrevslagen, kap. 2.3.1, Juno 2020) krävas att borgenären visste eller inte kunde ha varit omedveten om gäldenärernas avsikt att bära delat ansvar eller åtminstone rimligen kunde förväntas ha varit medveten om gäldenärernas avsikt. Även Mikael Mellqvist och Ingemar Persson anser att det ställs höga krav för delat ansvar, Fordran & skuld, 2019, avsnitt 2.3.3.2. Se även S. Lindskog, Betalning, avsnitt 7.3.1.2, Juno 2020.

Kort om regressrätt mellan solidariskt ansvariga avtalsparter

I NJA 2019 s. 788 (Dubbelförsäkringen) klargjorde HD att en part som på grund av solidariskt ansvar har blivit skyldig att ersätta en motpart behåller sin regressrätt mot sin medansvariga avtalspart, även om motparten inte skickat en reklamation till den medansvariga avtalsparten. Av NJA 2019 s. 788 (Dubbelförsäkringen) följer att 9 § preskriptionslagen inte gäller det inbördes förhållandet mellan solidariskt ansvariga avtalsparter. Se S.O. Johansson i J. Herre & S.O. Johansson, Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt, SvJT 2020 s. 821, på s. 924 f.