1.3.4 Lojalitetsprincipen

Avtalsparter ska agera ärligt och lojalt med beaktande av motpartens intressen i enlighet med god affärssed.

KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Kommentaren senast ändrad 31 december 2020

Lagar: 36 § avtalslagen, CISG Art. 7.1

Rättsfall: NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken), NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet); NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)

Litteratur: J Ramberg & C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap 1.4.6. E. P. Björkdal, Lojalitet och kontraktsliknande förhållanden, Iustus, 2007; L Gorton, Good faith (loyalty) in contractual relations in Liber Amicorum Reinhold Fahlbeck, 2005; A Holm, Den avtalsgrundande lojalitetsplikten, 2004; O Lando, Each contracting party must act in accordance with good faith, Festskrift till Jan Ramberg, 1997 s. 345; C Martinson, Säljarens upplysningsplikt en fråga om "att gå över ån efter vatten", JT 1992-93 s. 436; J Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure 2007; J Munukka, SvJT 2010 s. 837; H Nazarian, Lojalitetsplikt i kontraktsforhold, Olso 2007; C Ramberg, Lojalitet i engelsk och svensk avtalsrätt. TfR 2013 s. 521; P Samuelsson, Entreprenadavtal, 2011R Zimmermann & S Whittaker, Good Faith in European Contract Law, 2000; G. Lennander, Rättsmissbruk genom att dra fördel av eget illojalt beteende, Festskrift till Lindskog, 2018 s. 421

Internationella instrument: UNIDROIT Principles Art 1.7(1), PECL 1:201, DCFR I.-1:103, Restatement of Nordic Contract Law § 1-6

Vad är en princip? Hur kan den användas praktiskt?

Vad som utgör en rättsprincip och funktionerna med rättsprinciper är omtvistat. Jag kommer inte att hänvisa till den omfattande litteraturen rörande dessa frågor (se vidare allmän rättslära, rättsfilosofi).

Syftet med att ange principer på www.avtalslagen2020.se 1.3.1–1.3.9 är endast att peka på viktiga generella intressen som ligger till grund för specifika rättsregler. Principerna utgör inte självständiga rättsregler. Agerande som strider mot dem medför inte med automatik rättsliga konsekvenser. För att uppnå en rättsföljd krävs stöd i en rättsregel och det räcker alltså inte med stöd i en princip.

I NJA 2019 s. 23 (Den betalande sambon uttalade HD (med avseende på principen om obehörig vinst):

Obehörig vinst kan användas i olika betydelser. Det kan vara fråga om obehörig vinst som en övergripande princip (metanorm) som ligger bakom och kan förklara olika regler i rättssystemet och som kan påverka rättstillämpningen på olika sätt, t.ex. som en faktor av betydelse när regler ska tolkas. Uttrycket obehörig vinst kan emellertid också referera till en självständig rättsregel.

Principer kan praktisk användas som kraftfulla argumentationsverktyg. Eftersom principerna förklarar bakgrunden till rättsregler (ratio legis) kan hänvisningar till principerna ge vägledning om hur en rättsregel ska tillämpas i en viss situation där kanske de intressen som principen ger uttryck för är aktuell.

Ofta står olika principer mot varandra och hur de bäst ska avvägas kommer till uttryck i specifika rättsregler. Om en motpart argumenterar med stöd av en viss princip, finns ofta möjlighet att motargumentera med stöd av en annan princip.

Lojalitetsprincipen

En önskan att främja lojal samverkan mellan avtalsparter utgör ibland en underliggande förklaring till vissa lagregler och avtalsklausuler.

Många avtal förutsätter en lojal samverkan mellan avtalsparterna under avtalstiden. Parterna har lojalitetsförpliktelser mot varandra för att möjliggöra och underlätta en riktig avtalsuppfyllelse. Tanken är att båda parter ska hjälpa varandra att få ut så mycket som möjligt av avtalet. Lojalitetsprincipen innebär att en part inte enbart ska tillvarata sitt eget intresse, en part ska också vara lojal och hjälpa motparten. Grundidén är att en part i första hand får tänka på sig själv men om det inte kostar för mycket ska parten vara aktiv till förmån för motparten.

Man kan betrakta avtalet på två olika sätt. Det kan liknas vid en paj som parterna ska dela på. Ju mer den ena parten tar av pajen, desto mindre får den andra parten. Om man ser avtalet som en paj, är det underligt att tala om lojalitet. Det kan inte krävas att en part ska vara snäll mot motparten och dela med sig av pajen eftersom det ju automatiskt innebär att parten försämrar för sig själv. Pajbilden är emellertid inte rättvisande eftersom avtalet avser att skapa ett mervärde för båda parter.

Alternativt kan avtalet betraktas som en "lyckotrappa". Innan avtalet sluts kanske den ena parten står på lyckosteg tre och den andra parten på lyckosteg åtta. När parterna sluter avtalet beror det på att båda två hamnar högre upp på lyckotrappan, kanske på steg tio respektive nio. Om man ser avtalet som en lyckotrappa är det mer naturligt att resonera i termer av lojalitet. Båda parter har skyldighet att hjälpa varandra så högt upp på trappan som möjligt, så länge som det inte medför att parten själv hamnar på ett lägre trappsteg än det parten stod på innan hjälpåtgärden. Se närmare J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 1.4.6.

Lojalitetsförpliktelserna understryks numera ofta genom generella bestämmelser om "good faith". Så hänvisas t.ex. i CISG Art. 7.1 beträffande tolkningen av konventionen till "the observance of good faith in international trade". Generella bestämmelser om good faith finns även i UNIDROIT Principles Art 1.7(1), PECL 1:201 och DCFR I. -1:103.

36 § avtalslagen 1915 om oskälighet ger uttryck för lojalitetsprincipen, se även www.avtalslagen2020.se kap. 6.

HD har tidigare varit återhållsam med referenser till lojalitet men referenserna har ökat. HD uttalade i NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken):

Många avtal, särskilt sådana som gäller under längre tid och som rymmer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, förutsätter en lojal samverkan mellan parterna under avtalstiden. I det ligger bl.a. att parterna har en skyldighet att i vissa för avtalet väsentliga delar lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Det gäller även i situationer då den ena parten gör sig skyldig till ett avtalsbrott.

HD använde lojalitetsargument också i NJA 2012 s. 1095, NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet) och NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby).

Se C. Ramberg, Avtalslagen 100 år, SvJT 2015 s. 561. Se många referenser till norska rättsfall med hänvisning lojalitet, K. Krüger, Terskelen for avtaleinngåelse, i M.B. Andersen m.fl., Aftaleloven 100 år, 2015 s. 189.

Lojalitetsprincipen ligger bakom regler om är skyldighet att underrätta motparten om händelser av betydelse, t.ex. vid köp när en transport beräknas ankomma, så att motparten i tid kan vidta åtgärder för att avsända respektive ta emot varan. Ett annat exempel är att försäkringstagare måste upplysa försäkringsbolag om vissa risker så att försäkringsbolaget kan beräkna en korrekt försäkringspremie. Vid konsumenttjänster har näringsidkaren skyldighet att avråda konsumenten från tjänster som med hänsyn till priset och andra omständigheter inte kan beräknas medföra skälig nytta (6 § konsumenttjänstlagen)

Lojalitetsprincipen ligger också till grund för skyldighet att begränsa motpartens förlust när motparten gjort sig skyldig till avtalsbrott, se www.avtalslagen2020.se 12.5.1, 72 och 73 §§ köplagen om vårdplikt samt 8 § konsumenttjänstlagen om näringsidkarens skyldighet att utföra tilläggsarbete.